tisdag, november 9

Slut

När jag sökte för att få komma med i Team Lillhästen i Stav gjorde jag det tillsammans med tävlingshästen Burre. Den säsongen utförde vi en rad roliga tävlingar tillsammans. Förutom tävlingarna gjorde vi en hel rad andra roliga saker som jag har försökt skildra här.

Lillhästen sökte tävlingsekipage till Teamet och det kommer Burre och jag antagligen aldrig mer att bli därför har vi bestämt oss för att lämna Teamet och sluta blogga här.

Vi vill även passa på att tacka Lillhästen för att vi fick vara med i Team Lillhästen i Stav.

För de som vill fortsätta att följa mina hästäventyr går det bra att lägga en kommentar med mailadress så återkommer jag med ny adress och inloggningsuppgifter.

//Alexandra o Burre

måndag, november 8

Vinterrustad

Promenix blev det idag längs vår nya favoritväg. Jag tycker det är lyxigt att slippa gå i mörker på kvällen. Burre skötte sig bra, han har vuxit med flera år bara på några veckor för unghästen är helt borta.

Även om det var riktigt kallt i morse så säger rycktet att ovädret kommer först i morgon därför rustar vi oss båda med vinterkläder. Burre får sitt nya fodrade vintertäcke och ett vintertillägg i foderstaten.

I stallet är det bara Burre, isisen och shettisarna som sover nakna. Jag tror att det är ganska varmt om natten men Burre har satt lite mer vinterpäls så han kanske tycker det är lite kallt. För mig får han gärna sätta så mycket vinterpäls han bara kan för han kommer ändå inte att göra många knop innan den försvinner om två månader lite drygt.

Under vår promenad kom jag på hur jag kan utöka Burres träning lite grann. Det blir till att testa i veckan, fast det beror förstås på vad veterinären säger i veckan.

söndag, november 7

Tre pållar ridna i vackert höstväder

Vilket underbart väder det var idag! Jag kunde bara inte låta bli att rida ut sista gången jag skulle rida Burre. Vi hade samma mål som igår men nu hade vi fått en ny vägbeskrivning. Tack vare den hittade vi tillslut vårt mål. Fast kanske var det vägen som var målet? Under turen insåg jag att det finns minst dubbelt så mycket bra ridvägar runt stallet som jag trodde förra veckan och då var jag ändå lyrisk över hur mycket ridvägar det finns.

Häst nummer två red jag senare på eftermiddagen när det höll på att bli mörkt så då var det skönt att vara i ett ljust och fint ridhus. En trevlig häst som jag fick lite hjälp med.

Riddagen avslutades med en lektion på K1. Hästen jag red hade jag inte ridit på drygt fyra år. Då var han ökänd för att han reste sig titt som tätt. Det var när Cawat reste sig som mest så mig skrämde han inte. Hästen hade ett mycket intressant bett som var så stort att jag höll på att inte få in det i munnen. Jag kan inte påminna mig om att jag har sett ett sådant bett sedan jag började min ridkarriär en solig aprildag för 23år sedan. Humlan som jag red på den dagen hade något liknande bett. Kanske var det ett anti-resa-sig-bett för idag gick hästen riktigt bra.

För en gångs skull var instruktören och jag överens om att hästen helst gick för hög i nacken så det fick jag jobba med. Sen fick jag lite skäll för att jag inte kan ställa och leda åt olika håll samtidigt, dvs ställa åt höger och leda åt vänster. Jättesvårt tycker jag.

Nästa vecka blir en spännande vecka. Det sa jag förra veckan med men sen gav jag oss respit en vecka. Nu får vi vackert bita i det sura äpplet.

lördag, november 6

Lös häst på stan

brukar jag skriva om ibland. Förra lördagen hade jag nästan en häst utanför köksfönstret. Ryttaren ramlade av under jakten och hästen gjorde sitt bästa för att leta reda på sin transport några kilometer längre bort. Tydligen gick det inte alls bra för ryttaren och ryktet säger att olyckan berodde på en olämplig konstruktion på hindret. Dessutom var det inte det enda hindret som inte var lämpligt utformat.

Förra året var jag med på några förjakter som jag tyckte var jätteroliga. Men jag litade på att de som ledde jakten hade tillräcklig kunskap för att utforma den på ett bra sätt. Som nybörjare är man helt utlämnad. För mig är det något som gäller all träning. Jag litar på att det min tränare säger är bra för mig och min häst, eller åtminstone inte dåligt för oss. Ibland kanske man behöver testa gränser för att flytta dem och då kan det som kanske inte känns bra vara rätt. Då gäller det att man har förtroende för instruktören. Att instruktören inte alltid förtjänar det förtroendet har jag och Burre fått erfara. För att återgå till ämnet så lär det inte bli några fler förjakter för min del. Tråkigt.

Dagens hästaktiviteter började med en uteritt i solen. Kylan kompenserade vi med att hålla ett högt tempo. Hösten visade sig från sin bästa sida idag. Till och med hovarnas ljud mot marken var härligt. Grus blandat med frostnypta löv gav ett mysigt frasande ljud när vi svävade fram i skogen.

På eftermiddagen fick jag erfara att det blir mörkt tidigare än jag trodde. Jag hade insläppet i stallet och ville ha alla hästar inne innan det blev mörkt. Då hade jag behövt starta en stund tidigare än jag gjorde... Det tog en liten stund att fixa allt. När jag var klar kände jag inte för att rida så det blev en promenad med Burre. Premiär för fullständig mörkerutrustning. Jag var på Lillhästen och handlade tidigare under dagen och de sponsrade mig med klämmor att sätta fast lysena i reflextäcket med. Burre brydde sig inte ett dugg om ljuset som förföljde oss.

Jag tyckte det var dags att testa en ny väg. Sagt och gjort. Vi fick gå helt ensamma på en bilväg med gatubelysning! Från början hade jag bara tänkt gå bort och vända men vi var ju "tvungna" att titta oss omkring på vägen och tillslut hade jag tappat bort mig. Så småningom kom vi hem men vi hade varit ute längre än jag hade tänkt mig.

fredag, november 5

Tömkörning

Idag fick det bli lite tömkörning över bommar som jag hade lovat Burre. Jag är inte helt bekväm med att köra över bommar men några gånger fick vi till det och han lyfte fint på benen när han travade över dem. Fast oftast skrittade vi över dem förstås.

Be inte mig förklara hur det gick till, jag tyckte att vi jobbade lugt och sansat hela tiden men på något sätt lyckades jag få halva ridbanans underlag i ena ögat.

Burre tyckte nog att det var extra kul att jobba idag för det var full rulle på ridbanan. Han gillar ju sällskap. När han var ensam kvar och fick gå lös på ridbanan ställde han sig vid grinden och längtade hem till kompisarna i stallet.

onsdag, november 3

Optimal mörkerutrustning?

När jag köpte reflextäcket kände jag mig nöjd med Burres och min utrustning för mörka kvällar men reflexer är inte optimalt om vi möter likasinnade, dvs någon som inte är utrustad med ljus därför blev jag nöjd när jag kom på att jag kan fästa små ljusdioder som säljs som cykelljus på täcket. En vit fram och en röd bak. Kan det bli bättre?

Jag hade huvudet fullt med planer för vad Burre och jag skulle hitta på idag. Hade det regnat hade han fått promenera under tak som kompensation för att han fick gå i regnet igår. Jag hann nästan fram till stallet innan jag insåg att det inte regnade, då fick det bli en uppsutten promenad. Jag har nästan bara ridit honom på ridbanan den sista tiden så det blev lite variation att gå ut. Han har ändå gått ut ganska mycket men då har han inte haft någon på ryggen.