Burre är rädd för vatten

Dagens ridtur fick bli en lugn men lång skrittur. Början av turen var på temat vem som bestämmer. Bara för att klargöra vem det är så hade jag utrustat mig med ett spö som det räckte att peta till honom med för att han skulle acceptera mig. Efter en stund verkade han ha accepterat att det var jag som bestämde så då tuggade han på med några få undantag: en jätteläskig traktor vid sidan av vägen och när vi plötsligt såg havet.

Traktorn såg vi när vi var ute på "stora vägen" och hade möte med en bil men där var föraren så snäll att han stannade bilen en bra bit framför oss och väntade tills vi gott och väl hade passerat innan den åkte. Måste nog vara en hästmänniska som körde.

När vi närmade oss slutet på vägen skulle vi egentligen svänga av men jag tyckte att det skulle vara härligt att se havet när det var så fint väder men det tyckte inte Burre, så fort vi såg havet tyckte han att det var bäst att vända. Hellre backade han ner i ett dike än han fortsatte framåt. Jag kunde känna hur hjärtat dunkade under sadeln och han frustade så nog var han rädd men det gick bättre när jag gick bredvid. Väl framme kunde vi stå och titta ut över havet en stund innan vi fortsatte vår färd.

Även idag tog vi en liten sväng in i skogen för att öva lite benlyft men det är svårt för Burre. Idag gick han tom omkull för att han inte fick med sig benen ordentligt. Det är ingen jätteavancerad skogsklättring jag ägnar mig åt utan en ordinär skogsstig. När han hade gått omkull ledde jag honom ut ur skogen så han skulle slippa balansera upp mig.

På hemvägen började jag småfrysa lite och var på väg att börja trava men Burre skulle ju ta det lugnt idag och han hade nog redan fått mer än han behövde så jag lyckades avstå och fick upp värmen med lite gymnastik på hästryggen. Det är ju så skönt med Burre man varken behöver stigbyglar eller tyglar, han går på ändå, men på hemvägen kan det gå lite väl fort :)

När vi kom hem till stallet var de andra hästarna på väg in från hagarna och jag fick rapporter om att C frös så han skakade trots dubbla täcken. Han har aldrig haft mer täcken på sig under någon vinter som jag har ridit honom så jag var lite undrande var jag skulle hitta täcken. Det var flera i stallet som erbjöd sig att låna ut täcken till honom men tillslut kom jag på att K har en täckesgömma i stallet som jag letade igenom och hittade ett som verkade bra. Så nu har C tre täcken på sig och det är bara minus 5 grader. Hur många täcken behöver han om det är minus 15 grader? När han i och för sig hade varit inne ca en kvart och hade fått äta lite kändes han varm under sina täcken så jag undrar om han inte har väldigt lätt för att börja skaka även om han inte fryser.

Jag red C en stund i mörkret innan jag åkte hem. Det gick inte alls bra så spänd som han var i dag har han inte varit på jättelänge så jag undrar vad som var fel? Var det något hos honom eller hos mig? Eller kanske något i omgivningen?