Räddad av en ängel

vid namnt Tuula blev jag idag. När jag kom ut till stallet var hon i full färd att mocka en av mina boxar.

Vi red ut i skogen tillsammans. Jag på Burre och hon på Phille. När vi kom en bit in i skogen visade det sig att det var riktigt blött och lerigt. På vissa ställen hade hästarna lera nästan ända upp till magen. Antagligen var det någonstans i denna lera som Burre tappade en sko.

När vi kom ut på fast underlag var han jättehalt på det framben som han hade ont i förra veckan. Då blev jag jätteorolig innan jag upptäckte att det saknades en sko. Då var det bara att vända om och gå hem genom skogen. Tuula var jättesnäll och vände hon också så jag fick lite sällskap. Den här turen blev bra motion för mig när jag fick traska både uppför och nerför på små stigar i skogen med en häst i handen. Vi hade kunnat tagit vägen hem men den är ju hårdare så det hade gjort ondare för Burre.

Väl hemma bestämde jag mig för att slå på en gammal sko. I vanliga fall brukar det gå ganska snabbt men icke denna gång. När jag var nästan klar ryckte Burre till så att grimman gick sönder.

När jag äntligen var klar var klockan jättemycket och jag hade inte ens hunnit fundera på vad jag skulle hitta på med Cawat. Och jag som hade tänkt komma hem tidigt idag. Det var nu jag blev lycklig av att upptäcka att Tuula hade mockat en till av de boxar jag skulle mocka idag.

Jag kände mig för stressad för att rida Cawat men eftersom han skulle vila dagen efter tyckte jag att han skulle göra något. Då bestämde jag mig för att tömköra honom över bommar.

Jag la upp tre bommar i ett hörn av ridbanan med vad jag hoppades skulle vara lagom avstånd. Två av bommarna höjde jag upp lite så han skulle få lyfta lite extra på benen. Efter lite vanlig tömkörningsuppvärmning styrde jag honom mot bommarna. Det märktes att han hade gjort detta mycket tidigare för trots att jag inte har gjort det med honom verkade han ha sten koll och hjäpte till när jag blev osäker. Cawat är inte den hästen som brukar bjuda till och han gillar dessutom inte bommar så jag blev överraskad över hur snäll och duktig han var.

Efte ett tag tog jag bort mittbommen så han fick galopper över de två kvarvarande bommarna. De såg ut att ligga på lagom avstånd och han hoppade dem snällt i båda varven. Eftersom det gick bra bygde jag upp ett litet hinder på långsidan av ridbanan med hjälp av en sockerbit. Även det lilla hindret hoppade han snällt i både trav och galopp.

Vi höll inte på länge alls men när jag tog in honom var han lite svettig så någon nytta gjorde det nog. Och framförallt blev jag glad och kunde nästan glömma bort att jag blev jättesen och eländet med Burres sko.