Det började när jag skulle åka till stallet vid halv sex på morgonen. Då var bron jag måste passera avstängd. Då testade jag en annan väg men även den var avstängd. Vid båda dessa vägar stod det att de skulle vara avstängda under natten fram till fem men de var inte öppnade. När jag tillslut kom på ett tredje alternativ till väg till stallet gick det bra och jag kom fram den tid jag hade planerat trots att jag startade bra mycket tidigare. Men ett tag trodde jag inte att jag skulle komma ut till stallet alls så jag var nöjd att jag kom fram.
Packning och lastning gick bra och jag kom i väg i ok tid. När jag hade åkt några minuter blev jag orolig att jag hade glömt stövlarna så jag var tvungen att stanna och kolla det.
Kurt stod och väntade på vår mötesplats så nu var vi två i bilen och det skulle jag vara jättelycklig för lite senare.
Nästan framme i Strängnäs exploderade nämligen ett hjul på transporten. Det small till och så krängde det till och började ryka om däcket. När vi väl fick bort det var det ett stort hål. Det däckbyte som vi genomförde tillsammans var nog ett av historiens snabbaste. Det var nästan att vi kunde kvala in som däckbytare i Formel 1 men vad gör man när man har ett trasigt däck och står på motorvägen och dessutom skall starta i en tävlig en timme senare? Bytet gick bra och det var hyggligt med luft i reservhjulet så vi fortsatte.
Allt flöt på och framridningen gick bra. Jag fick mycket hjälp av Kurt och det var jag glad för. Jag var första startande och var lite osäker på när jag fick gå in i collecting ring men jag märkte tydligt att Burre var tveksam till att passera genom en grind för att komma in till ridbanan. Tillslut kom vi in men det var lite "Cawat-känsla" över Burre som tittade på domartornet och på dekorationerna vilket han inte alls brukar göra.
Jag hann inte få igång honom innan det var dags och det visade sig snabbt att det var ett extra läskigt hörn på ridbanan. Första gången vi kom dit fick jag ett stopp som jag inte trodde att jag skulle reda ut men det löste sig. Alla andra gånger vi kom dit fick vi stopp men de blev lite mindre. Det var först efter galoppen (som ligger i slutet av programmet) som vi kom igång lite grann.
Efteråt var jag jättebesviken eftersom allt annat hade funkat jättebra och det hade kunnat vara en kanonritt. Därför blev jag jätteförvånad när jag fick protokollet. 62,57%! 62,97% är mitt bästa resultat med Burre så det var inte så illa som jag trodde. Och det räckte till en tredje placering! Min första placering på lokal tävling någonsin och vi fick rida ärevarv! Nu gjorde det inte så mycket med stoppen.
Här är ritten med alla stoppen!
Efteranmäld som jag var startade jag först i andra klassen. Jag trodde att den skulle starta direkt efter prisutdelningen men jag fick en liten stund som jag utnyttjade till att galoppera i ridhuset. Då gick det undan för nu ville jag väcka Burre för att få en piggare häst i programmet.
Att vi fick galoppera ett varv runt ridbanan med andra hästar i ärevarvet tror jag var jättebra för den här ritten för nu var det inte lika läskigt att vara på ridbanan. Jag hade inga förväntningar på att det skulle gå bra, det var vår andra LB och den förra gick inte alls bra men lite träning skadar inte.
När jag tränar hemma låter jag Burre gå innanför spåret för att han inte ska ha en vägg eller ett staket att luta sig mot när vi tränar rakrikting. Det fortsatte jag med under programmet! Inte bra. Som tur var kom jag på mig själv efter ett tag.
Jag tycker inte att Burre och jag är redo för Lätt B eftersom vi inte har riktig koll på mellangångarterna som är det som skiljer LC och LB så därför gjorde jag inte ens ett försök i traven och i första galoppen. Trots det fick jag sexa på mellantraven och en åtta på första mellangaloppen! I början av den andra mellangaloppen fick jag känslan att Burre var på väg att stanna och bara krulla ihop halsen så jag drev på allt jag kunde för att han inte skulle stanna. Dessutom skulle vi mot det läskiga hörnet. Resultatet blev ett omslag alldeles innan hörnet. Lite förarglig men bättre än att vi skulle ha blivit stående mitt i programmet.
Jag var jättenöjd med ritten för Burre hade gjort det han skulle och det kändes som han hade gått hyfsat rakt. Det är ju vårat stora problem, att spåra. När jag fick protokollet blev jag rejält överraskad. 67,59% Det är den högsta poängen jag har fått någonsin. 12%enheter bättre än förra gången Burre och jag red Lätt B.
Skillnaden mellan då och nu är att då var jag själv, utan Kurt. När han hade segat sig igenom förklassen satte jag på mig längre sporrar för att få honom piggare. Jag var på väg att göra samma sak den här gången men nu hindrade Kurt mig och sa att jag måste driva med sätet i stället. Och det funkade!
Nu följde tre timmars väntan på prisutdelningen. Min andra för dagen och i livet. Burre tyckte nog att det var helt ok för parkeringen var i en hage och han fick beta hela väntetiden.
Kurt känner folk överallt. Här på tävlingen kände han typ alla. Någon var jättelycklig att han var där för han hade lasttränat deras hästar tidigare och idag hade de haft problem när de skulle åka. En annan hade stått i vårt stall för länge sedan. Överdomare som han är hade han med sig hela TR trots att han inte skulle döma idag. När vi såg några tveksamheter ryckte han genast ut och uppmärksamade sittande överdomare på dem.
Trots hans stora TR-kunskaper var ja nästan på väg in på ridbanan med benskydden på. Tack till de funktionärsbarnen som sa till mig! Ni räddade min dag.
När klassen var klar blev jag fyra två poäng efter vinnaren) och fick vara med på prisutdelningen men utan Burre denna gång. Direkt efteråt åkte vi hem. Vid halv fyra var jag i stallet och kunde släppa ut Burre i sin hage. Det var nog det bästa med hela dagen för hans del.
Själv hade jag en häst kvar att rida i värmen, Cawat. Det fick bli en tur i skogen för oss då jag mest åkte häst i början. När vi var på hemväg kom jag på att lite konditionsträning nog inte skulle sitta fel så vi galopperade några vändor på "vår väg". När vi kom fram till stallet första gången hakade Rasmus på och följde med oss. I början höll han ett bra mycket högre tempo än Cawat men mot slutet blev han nog trött för då kom vi om. Även Cawat blev trött och svettig så han fick duscha innan han fick gå tillbaka till hagen.
LB filmen kommer här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar