Yttertygeln

Kan det regna mer än det gjorde i söndags? Trots regnrock och gummistövlar blev jag blöt när jag fick ut och hämtade Burre som såklart stod längst bort i hagen och inte hade den minsta lust att gå hem.

Jag longerade honom en liten stund på en stooor volt på ridbanan. Då kunde jag inte se någon hälta men när han fick gå rakt fram tyckte jag mig se en antydan till hälta. Hursomhelst tyckte nog Burre att det var skönt att få röra lite på sig för det blev mycket galopp när han fick välja själv.

När jag var klar med Burre hade jag fått nog av regnet och tog in Pelle som sällskap till Burre som fick stå inne resten av dagen och så bestämde jag mig för att göra ett försök att åka till ridhuset i Jursta med Cawat. Nu när jag kan lasta honom själv gäller det att passa på. Man vet aldrig hur länge det varar.

När jag ringde Kurt för att kolla att det var ok att jag åkte iväg med hans häst visade det sig att han var i närheten. Han hade varit iväg med Kerstin och varit hästskötare när hon tävlade men nu var de på hemväg till Jursta där hennes häst står. Kurt kollade att ridhuset inte var bokat men att det var helt tomt vågade jag inte hoppas på med tanke på regnet. Nu borde ju alla traktens ryttare samlas i ridhus.

Både lastning och resan gick bra och när vi kom fram blev vi mottagna av Kurt som stannade och hjälpte mig hela passet i ridhuset.

Först red jag lite själv och försökte tänka på vad jag hade lärt mig under veckan. Efter ett tag när jag stannade frågade Kurt om han hade tolkat det jag försökte göra längs en långsida rätt. För en gångs skull hade han sett vad jag försökte göra. Annars är det inte så upplyftande när han frågar och jag svara och han inte kunde se vad det var jag försökte göra.

Nu hade jag flyttat för skänkeln mot väggen och när det funkade ställde jag mjukt om vilket ledde till att jag fick Cawat att gå i sluta. Därefter gjorde jag en volt och tog sista delen av långsidan i öppna.

När jag hade hållit på ett tag själv ryckte Kurt in och drillade mig lite. För att få Cawat att gå i (bättre) form måste jag erbjuda ett stöd på yttertygeln. När jag har fåt tut honom på den ska jag kunna ge efter i innertygeln och ändå ha honom ställd innåt. Det låter som en utopi men då har vi något att jobba mot.

Ett varv i taget fick jag testa att följa fyrkanten och länga lite. Cawat kan om han vill. Det svåra är bara att få honom att vilja. En diagonal när han tog i ganska bra fick jag höja handen för att han inte skulle dyka för mycket i formen.

Kurt var nog ganska nöjd med oss för efter ett tag gick han för att leta efter Msv B:4 programmet som Kerstin hade ridit för att han tyckte att vi skulle testa några galopplinjer ur det. Det gjorde vi och idag var den förvända galoppen inget problem. Knappast bytena heller. Det svåraste var de enkla bytena som jag tycker borde heta svåra byten!

En ryttare på medelsvårnivå skulle antagligen inte ha några större problem att starta medelsvår med honom efter att han har fått lite styrketräning.

Det var jättelyxigt att vara i ridhus och att ha det helt för sig själv hela tiden. Det måste jag utnyttja oftare