Cawat kämpar på ridbanan

Igår fick Burre vila. Han har det tungt just nu med dygnetruntbete. När han kommer in ser han jättetrött ut och står bara och hänger. Inte nog med det, i helgen ska vi på träning fredag-söndag på Blåkulla och nästa helg är det tävling fredag och lördag. Bästa uppladdningen för honom tycks vara att inte drilla för mycket så jag hämtar in honom till träning och tävling. Då kommer han gå som en klocka. Nej, så mycket vila kommer han inte att få men väl några dagar.

När jag åkte till stallet funderade jag på om jag skulle tömköra Cawat men allt flöt på smidigt när jag väl kom ut. För att komma från jobbet till stallet tar jag cykel, tåg, tunnelbana och bil. I söndags parkerade jag bilen lite närmare stan än jag brukar. Gissa när jag kom på det i måndags? Jo, när jag nästan var framme vid den vanliga parkeringen...

Jag var trött och ville inte ta i för mycket därför fick det bli det raka bettet och långa sporrar. Efter att ha värmt upp i skogen gick det ganska bra på ridbanan. Jag höll på längre tid än jag hade tänkt och jobbade hårdare.

En bit in i passet var jag tvungen att testa övningen jag gjorde med Burre på söndagen, att ställa utåt på volten med hjälp av (nya) yttertygeln och massor av skänkel. Det gick mycket bättre på Cawat. Korta stunder fick jag faktiskt en känsla av att han ställde åt höger fast jag hade massor i vänsterhanden och glappande högertygel. Men oj vad jag fick ta i med benen. Att bara jobba med vänsterskänkeln gick inte för då ökade han volten. Jag fick ta i allt vad jag förmådde med båda benen men då funkade det. Så småningom kanske jag kan få till det även på Burre. Det är en superbra övning för mig för det får mig att använda mina ben. Och det kommer jag ha nytta av framöver.

Jag antar att det gick lättare med Cawat för att han är mer välskolad. Han har säkert jobbat en hel del med detta och att det var därför han var med på noterna. För mig var det nyttigt att känna att det inte är helt omöjligt. Nu är det bara att kämpa på.

Jag hann även med att jobba en del med att variera tempot i galoppen. När jag red ut i helgen insåg jag att vi hade ett visst behov av det. I slutet av passet fick jag ihop honom riktigt bra utan att sitta och klämma med benen, utan jag kunde slappna av och driva med sätet istället. Jag är hela tiden rädd för att han ska lägga av och därför sitter jag och spänner mig och tror att jag underhåller galoppen genom att göra så. Nu gick det faktiskt att galoppera utan avbrott trots att jag slappnade av.

Burre fick komma in en kort stund och äta lite och bli visiterad. Han var knappt lerig så jag slapp borsta av honom. På tidsdag kommer medryttaren och då måste han vara fin