Skon jag slog på i helgen var borta idag. Det var jag inte särskilt förvånad över med tanke på allt regnade och hur det säkert ser ut i hagen. Den här gången ringde jag hovslagaren vars första fråga var om det var höger fram som hade lossnat. Han har stenkoll. Höger fram var den hoven som strulade i början av skoperioden men nu var det vänster fram. Bakskorna brukar sitta men så är de hovarna betydligt bättre.
Då var det bara två hästar som behövde jobba lite, Phille och Cawat. Eftersom det inte är så ofta jag får tillfälle att rida Phille passade jag på idag. Det skulle jag inte ha gjort för det gick ungefär som sist jag red honom, en gång i höstas.
Phille kan vara väldigt "på" så jag hade gramman och en plan som gick ut på att börja att jobba honom i skritt för att kunna behålla kontrollen. När jag hade ridit en liten stund tyckte Kurt att jag skulle galoppera igång honom för att få en bättre trav. Längre än så kom jag inte.
Jag hade varken sporrar eller spö, Phille brukar ju vara pigg men med mig på ryggen funkade ingenting. Jag skulle fatta galopp från skritt men det gick inte. Jag fick massor av tips men det var som att prata med en vägg. Tillslut fick jag till några eländiga fattningar som resulterade i byten när vi red genom hörnet med en vattenpöl. Han som knappt kan byta men bara jag närmar mig en häst blir den så obalanserad att den ramlar in i byten.
När Kurt hade tömkört klart Cawat skickade jag in honom i stallet för att hämta ett spö. Under tiden hade jag tänkt försöka mig på lite trav men nu gick inte ens det. I ren desperation tog jag till alla knep jag kan för att jaga på en häst. När jag vänder mig om upptäcker jag Kurt som står i andra änden av ridbanan och studerar min nya ridning. Klart att jag fick lite skäll.
Med ett spö i handen blev Phille en helt ny häst. Inga problem att galoppera. Jag gjorde några fattningar åt varje håll sen fick jag lägga ifrån mig spöet. Då slutade ena galoppen att fungera. Fram med spöet igen och vips gick det bättre. Jag kände ändå att jag var tvungen att avsluta med att fatta utan spö och det gick tillslut i båda varven.
Nu tyckte Kurt att Phille var tillräckligt uppvärmd så han tog över och tränade lite enkla byten. Eller var det så att han var tvungen att rida till Phille för att "reparera" det jag hade förstört under min ridning.
Veckans läxa är helt klart att jag måste lära mig rida utan hjälpmedel. Uppenbarligen kan jag inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar