Styngflugans ägg

När jag tog in Burre från hagen idag upptäckte jag att han hade styngflugan ägg på insidan av ena skenan. Det har jag sett på andras hästar men inte på någon häst i stallet tidigare. Innan jag kom hem och kunde slå upp och läsa på om styngflugan hann jag bli irriterad över att jag trodde att det visade att betet var infekterat av parasiter. Det visade sig vara fel men min andra spontana reaktion att de skulle bort visade sig vara rätt.

I boken "Håll hästen frisk" kan man läsa om den smarta styngflugan som lägger sina ägg i hästens päls på ställen som hästen kan komma åt att slicka sig på. När äggen kläcks kommer det ut en larv och då kliar det på hästen som slickar och biter sig på det stället och på så sätt får in larverna i munnen. Via munnslemhinnan vandrar de ner till magsäcken där de boar in sig och växer till sig innan den släpper taget och följer med träcken. Därefter blir den en färdig fluga. Tänk om denna fluga inte hade riktig koll på var den skall lägga sina ägg och lägger dem någonstans där hästen inte kan slicka sig (i och försig tror jag Burre kan slicka sig överallt, nästa i alla fall). Då blir det inga nya flugor.

Eftersom det tar en månad för larverna att nå magsäcken och det är först då man kan avmaska är de dessa larver man vill åt när man vinteravmaskar. Om man nu gör det. Allt detta fritt tolkat från "Håll hästen frisk" av Pettersson och Green. Den boken kan rekommenderas alla som vill veta hur olika skador och sjukdomar kan se ut. Den har fina färgbilder på allt från insidan av tarmen till en häst med en stör genom bogen.

Nu när jag har läst detta vet jag att de gula prickarna på insidan av skenan inte beror på infekterade beten utan på en fluga och dessa är det svårt att skydda sig mot. Är det någon som har ett bra tips hur man blir av med äggen?

När jag hade slutat oroat mig för äggen tog jag ut Burre på den vanliga turen. Han var ovanligt pigga för att vara ute ensam. Efter en stund kom jag på att detta var första gången jag red honom ett lite tuffare pass, dvs inte bara skritt ute på vägarna, sen han fick sulorna fram. Det är fantastiskt vilken skillnad de gör. Nu var det full fart framåt om Burre själv fick välja. Tidigare har han varit högst tveksam när han inte har haft sällskap. Med sällskap har han väl klivit på bara för att slippa vara ensam.

Det är många som hävdar att galopp sliter mindre på benen än trav därför blev det ganska mycket galopp och bara lite trav i början. Galoppen varierade vi från fullt ös till lugn och trevlig fingalopp. Och alla varianterna fungerade bra.

Burre fick stå inne medan jag red Cawat. Min tanke var att Burre skulle få tid på sig att äta men han ville hellre sova så det blev en hel del mat kvar.

När jag skulle rida Cawat kom jag på att båda dressyrsadlarna var nysmorda. Jag tänkte så långt att jag sparade Burres hoppsadel men den ville jag inte ha på Cawat när jag skulle rida honom på ridbanan. Nu hade som tur var den ena torkat upp någorlunda och gick att rida i.

Vi började med en tur i skogen där vi fick se ett litet rådjur på nära håll. Cawat ville fly när han fick syn på det men efter lite övertalning kom han på att det inte var farligt.

På ridbanan gick det ganska bra. Cawat var inte så pigg som man kunde förvänta sig av uppiggningstömkörningen igår men hyfsat pigg. Vi snurrade runt lite planlöst och det mesta funkade ok utan att vara riktigt bra. Jag kom på att jag har alldeles för mycket i handen när jag rider honom. Det är nog därför jag tycker att det går bättre med ett skarpare bett. Hur jag ska komma ifrån det vet jag inte. Det logiska svaret borde vara att rida mer med säte och skänkel men det gör jag så mycket jag förmår.

När jag var klar med Cawat var klockan ganska mycket. Därför tog jag in Pelle som sällskap för att slippa ta ut Cawat. Han verkade nämligen längta in när jag tog in honom.