Andra dagen på tävlingen och vår bästa ritt hittills

Upp i ottan, som vanligt för att köra Burre från uppstallningen till tävlingsplatsen. Jag kom dit i ganska lagom tid och gick lite med Burre innan jag hoppade upp och red fram på ridbanan där det var lagom svalt och skönt vid sjutiden på morgonen.

En halvtimme innan start dök Kurt upp och hjälpte mig att finslipa inför starten i LättB:3, helgens svåraste program. Inne på banan funkade allt, Burre var pigg och lagom lyhörd, jag kom ihåg programmet och styrde rätt. Det var en härlig känsla under ritten och jag fokuserade på att titta upp och luta mig bakåt (eftersom jag alltid rider framåtlutad).

Domare var Roger Ohlsson, som jag har tränat för med Cawat i flera år men som Burre och jag bara har ridit en gång för. När jag fick startsignal reste han sig för att kunna hälsa ordentligt. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Senare i klassen var det en ryttare som tackade för hälsningen, det tyckte jag var trevligt, det med. Eftersom Roggan känner mig tyckte jag det var bra att lägga in helgens bästa ritt när han dömde. Burre och jag fick nästan 64% i det svåraste Lätt B-programmet! Jag är supernöjd med det resultatet men lite irriterad över att det var sju placerade när klassen startade men det minskades till sex efter en sen strykning. Mellan mig och sexan skilde det en ynka poäng.

Det var ganska lång väntan till nästa start så Burre fick åka tillbaka till sin box där han både åt och fick i sig en hel hink vatten. Han är jätteduktig på att anpassa sig trots de dåliga förhållandena på uppstallningen. Han stod så att han inte kunde se någon annan häst och under lördagen blev boxen till en bastu.

Resterande tiden mellan ritterna tillbringade vi med att titta på de övriga ekipagen. Kurt som alltid känner folk på tävlingar satt och pratade med en som driver en ridskola i Stockholm. När jag berättade för henne att jag hade startat Cawat lite grann kunde hon återberätta vår första start någonsin, vilket även var min första tävling, trots att det var nästan tre år sedan och hon inte visste vem jag var. Man ska inte tro att man kan åka på tävling och vara anonym!

Appropå Roggan och hälsningar, när jag red program för första gången var det han som dömde. Jag red in på banan och tyckte att det var dödsseriöst trots att det var en tävling mellan två ridgrupper, alltså inte ens en klubbtävling. Jag red in på banan och hälsade så prydligt jag kunde och Roggan svarar typ tja. Det lättade upp stämningen lite när han visade att det inte var så himla seriöst.

Inför den andra starten värmde jag upp Burre jättekort tid för att han inte skulle bli trött. Eftersom det var lång bana fanns det bara plats för två ekipage i collectingring och vi fick hålla till på en jättevarm ridbana. Burre funkade bra och jag fick till några fina längningar i trav som nog var de bästa vi har åstadkommit själva men man vinner inte tävlingen för att man vinner framridningen.

På banan kändes Burre bara jättetrött och gick lite bakom handen. När han inte går fram ordentligt går han på tvären vilket inte gör saken bättre. På fredagen fick jag ett omslag i mellangaloppen. Då sa Kurt att om jag rider framåt ordentligt byter han inte. På ena diagonalen försökte jag rida fram allt vad jag kunde och att ställa åt galopphållet men jag fick ett klockrent byte mitt i diagonalen. Denna ritt blev vår sämsta men det kom inte som någon överraskning för det kände jag under programmet, även om jag inte trodde det var så illa. Jag tror att Burre var trött efter att redan ha gjort tre starter på två dagar i 30graders värme.

Trots våra varierade resultat är jag nöjd med helgen. Vi har precis börjat rida Lätt B och var nära placering i två av klasserna. Dessutom har jag fått med mig massor av tävlings- och framför allt framridningsvana och massor av tips på vad som behöver tränas på hemma. Nu gäller det bara att kunna åtgärda endel av mina fel som jag har haft och vetat om i massor av år utan att komma tillrätta med. Stenhård träning och så kommer vi igen om några veckor i Högvreten. Burre kan men då ska även jag visa att jag kan.

Innan hemresan fick Burre duscha och bli torkad för att inte koka bort i värmen. Resan gick bra och ingen var lyckligare än Burre när han fick gå ut i sin hage. Men han var nog lite stel för han tog det lugnt när han letade upp kompisarna.

Jag packade upp och tänkte rida ut i skogen med Cawat trots att jag var jättetrött efter två nätter med alldeles för lite sömn. För att vila lite la jag mig och solade på stallplanen. Jag vaknade med ett ryck av att någon flåsade några centimeter ifrån mitt ansikte. Det var Rasmus som undrade varför jag låg där. Då tog jag mig samman och gjorde i ordning Cawat. Vi tog en tur i skogen och jag kan bara konstatera att jag var för trött för att rida. Det är första gången jag har fått erkänna det óch med facit i handen skulle jag ha avstått.

Behöver jag säga att jag somnade tidigt den kvällen?