Efter lite pyssel i stallet kom vi iväg, som vanligt lite senare än jag hade tänkt, men så hade jag hunnit mocka tre boxar.
Efter en bit stannade jag för att möta upp Kurt. Då hade jag tyckt att bilen gick lite konstigt och när jag kände på däcken var ett varmt. Då var jag på väg att byta det men Kurt tyckte jag skulle låta det vara. Det gick bra hela resan.
Det var lite trafik fram till Södertälje. Då var det praktiskt att ha Kurt i bilen bakom när jag skulle göra körfältsbyten. Den sista biten fick han köra framför mig för att visa vägen.
Precis som jag misstänkte sov jag inte mycket på natten. Vaknade pigg och utvilad (eller?) halv tre. Vid halv fem tyckte jag att jag lika gärna kunde åka ut till stallet. På vägen ut insåg jag att för alla andra var detta en vanlig fredagsmorgon. När jag åker tidigt för att tävla brukar det vara helt dött på vägarna men det var det inte idag. Jag som ska ut på motorvägen vid sjutiden, hur skall det gå? I min tidsplanering låg inte att jag skulle sitta fast i köer.
Efter lite pyssel i stallet kom vi iväg, som vanligt lite senare än jag hade tänkt, men så hade jag hunnit mocka tre boxar.
Efter en bit stannade jag för att möta upp Kurt. Då hade jag tyckt att bilen gick lite konstigt och när jag kände på däcken var ett varmt. Då var jag på väg att byta det men Kurt tyckte jag skulle låta det vara. Det gick bra hela resan.
Det var lite trafik fram till Södertälje. Då var det praktiskt att ha Kurt i bilen bakom när jag skulle göra körfältsbyten. Den sista biten fick han köra framför mig för att visa vägen.
Vi kom fram till den fina anläggningen i Strängnäs i lagom tid. Burre fick gå runt och kika in i ridhuset innan jag började rida fram på ridbanan. Första dagen var det kort bana därför fick de plats med fyra ekipage i collecting ring. Det var bra för då fick man vara där ganska länge innan ritten.
Arrangören hade gjort späckade tävlingsdagar med starter från 8 till 22 första dagen. För att hålla tidsschemat fick jag rida in på banan nästan innan föregående ekipage hade hunnit avsluta sin ritt. När vi kom in på banan blev Burre lite spänd och ville inte riktigt gå fram eller nära staketet. Det resulterade i att han gick på dubbla spår genom stora delar av travprogrammet. Galoppen gick mycket bättre och efter den slappnade han av. Varför kommer galoppen först i slutet av programmen? Med tanke på hur det kändes tycker jag att 62% var ok. Synd bara att det var två utanför placering.
Burre fick stå i transporten och vänta i några timmar tills det var dags för nästa start i Lätt B:1. Även där startade jag i slutet av klassen och hann se många ritter. Trots det och trots att jag har ridit programmet massor av gånger lyckades jag få min första felridning.
Den här gången värmde jag bara upp i collectingring i det svala och sköna ridhuset. Burre kändes bra och när vi kom in på banan var han inte lika spänd. Programmet började bra men efter bara några moment fick jag min felridning, jag befann mig mentalt i det första programmet på morgonen. Efter det tappade jag fokus och fick flera dumma missar som jag inte kan skylla på Burre. Resultatet blev 58%. Tar jag bort avdraget för felridningen och de två dummast missarna hade jag kommit upp över 60%. Burre kan. Det är bara synd om honom som har en ryttare som inte kan. I det här programmet var han jättelyhörd och lyssnade på minsta lilla signal från mig. Då är det dumt att jag ger fel signaler.
Domaren var den första någonsin som såg att jag satt snett till vänster. Det har jag alltid gjort men jag har ingen aning om hur jag ska åtgärda det eftersom jag inte känner det.
Nu var vi färdigridna för dagen. Jag installerade Burre i hans box och sen åkte jag och letade rätt på ett bad. När jag äntligen hittade det började det regna. Då åkte jag tillbaka till tävlingen och tittade på delar av dagens sista klass, en Lätt A:3 och åt middag innan det var dags att natta Burre och gå och lägga mig. Även lördagen blev en tidig morgon med första start halv åtta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar