Hoppning är läskigt?

Tuula körde ut till stallet och när hon gjorde en paus för att tanka fick vi glass. Det var riktigt gott och passande i det fina vädret. Vi bestämde oss för hoppning och både hon och Kurt orkade vänta på mig medan jag hoppade båda hästarna. När vi skulle plocka in Cawat och Phille drog de ett antal extravändor i hagen innan de lät sig fångas. Det verkar som de har på känn att snart är det vinterhage som gäller och att det därför gäller att passa på så länge tillfälle ges.

Vi började med Burre och Phille. Det vi skulle ta oss över idag var en trekombination med ett respektiver två språng mellan. Under framhoppningen hade jag problem att få Burre tillräckligt framför mig. När jag drev blev det bara spring och ingen aktion och det gjorde inte Kurt nöjdare. När vi började hoppa kombinationen blev det tydligt att Burre backade av innan första hindret men det var egentligen jag som tvekade. Det i kombination med en fladdrande tygel gjorde inte Burre övertygad om att vi verkligen skulle över.

Efter ett tag lyckades jag lägga upp tempot och energin hos Burre men då tyckte jag det gick läskigt fort. Kurtskommentar var att vi började närma oss tävlingstempo... Jag lyckades hoppa flera gånger i det tempot men tyckte detvar riktigt läskigt samtidigt som Tuula bara glider över som om det inte vore bommar på marken. Frustrerande

Vändningen kom när jag fick tipset av Kurt att titta långt bort. När jag koncentrerade mig på en buske långt utanför ridbanan såg jag inte hur ofantligt höga hindrena var och då gick det mycket bättre. Tänk att ett så litet tips kan göra så stor förändring. Jag nöjde mig när det hade känts bra några gånger. Jag fick inte förstöra den känslan till nästa gång.

Cawat var pigg och alert redan från början och det blev ännu bättre när Kurt tipsade mig om hur jag kunde peppa honom. Jag tror vi fick två stopp på hela passet och för att vara honom är det bra. Särskilt som hindret i mitten var en läskig oxer. Några gånger stannade han och hoppade från stillastående. En gång vid sista hindret som då låg på 1m men han hoppade. Därmed var det bevisat att det går att hoppa den höjden från stillastående. Adjö med alla långa anridningar! När jag hade hoppat färdigt satt Kurt upp och jobbade Cawat lite ordentligt medan jag bar undan.