Hoppning

Cawats hovslagare dök äntligen upp så han fick fina fötter och slapp arbeta. Det gjorde inte Burre och Phille som fick hoppa lite gran.

Kurt byggde upp tre hinder på ridbanan som vi efter lite framhoppning satte ihop till en bana med sju språng. Jag fortsatte med min nya ridning på Burre och hoppade utan sporrar. Jag var tveksam till om det skulle gå, därför tog jag med mig sporrarna till ridbanan.

Jag fick höra flera gånger att jag ägnade mig åt löshoppning, jag hade inte Burre tillräckligt mellan hand och skänkel och det är väl en av mina svaga delar inom ridningen. Eftersom jag inte kan driva ordentligt kompenserar jag det med mer eller mindre hängande tygel för att handen inte ska bromsa upp den lilla drivning jag har. Under hoppningen fick jag höra att Burre skall vara i handen, jag ska ha kontakt utan att handen verkar bromsande. Det gäller alltså att hitta det gyllene medelläget.

Burre älskar att hoppa så när vi kom igång, efter första hindret på banan var det inga problem att få honom att gå fram. Däremot gick det lite trögt innan första hindret.

Kurt var nöjd med våra insatser ganska snabbt, då gick Tuula och jag ut med hästarna och travade dem längs vägen.

Nu finns det lite bilder på Burre och mig från tävlingarna i helgen på www.lindvallfoto.devote.se (sök på Burry boy och mitt namn). De var bra för att göra en stilstudie av min sits men det var bara några som var riktigt fina.