Hoppträning

För första gången någonsin tar jag i och kallar mina hopp- och skuttövningar för hoppträning. I tisdags hoppade vi hyfsat högt (80cm = enormt för mig) och tränade på titthinder!

Cawat fick skritta ut en sväng med Phille och Kirre. Det tyckte han nog var lagom ansträngande och dessutom trevligt med sällskap så han slapp ta ansvar för alla faror själv. När vi passerade ridbanan på tillbakavägen såg det ut som att Kurt höll på att bygga ett hinder med vattenmatta men det blev ett hinder med ett blått skynke på.

Burre hann inte ens komma ut på ridbanan innan han tittade förskräckt på det hindret. Vi hoppade fram lite på två hinder som det skulle vara tre språng mellan på diagonalen. Eftersom jag valde en usel väg in varje gång blev det perfekt med fyra språng för oss. Men vi kom över ändå och jag kom ihåg att inte titta på hindrena, utan längre bort. Det funkade lika bra som förra veckan.

När det var dags för titthindret blev det tvärstopp. Flera gången hängde jag på halsen innan Kurt sänkte. Då gick det att ta sig över men ett omtramp var nödvändigt. Varje gång. Vi satte ihop diagonalen med titthindret och en lydnadsövning på kortsidan till en liten bana som vi hoppade ett antal gånger. Burre var både svettig och skummig när vi slutade.

Jag var jättenöjd och tyckte att vi hade ridit ungefär dubbelt så fort som vi brukade men Kurts kommentar var att det var 350m tempo. Dressyrgalopp är tydligen 300m tempo så det var ingen dubblering, även om det kändes så. Men inomhus tempo i lätta klasser är tydligen 320m tempo så det kommer vi upp i nu.

För de som inte vet kan jag avslöja att Cawats dressyr galopp antagligen ligger på 200m tempo och hans hoppgalopptempo nog ligger på närmare 100m (ja, vi skulle bli omskrittade). Då förstår ni att det gick undan när jag hoppade Burre.

Jag gör nog inga dressyrframsteg just nu men Burre jobbar med sin trav och i hoppning gör vi enorma framsteg. Förra veckan försvann hopprädslan och denna vecka tränade vi på titthinder. Vad kommer här näst?