Löshoppning

Jag har bara sett löshoppning "live" på den tiden man tillbringade all vaken tid på ridskolan. Där löshoppade de på fredagförmiddagarna. Var man ledig från skolan då kunde man titta på eller eventuellt få hjälpa till och hålla en häst. Det var på mellanstadiet. Därför tyckte jag att det var dags att testa igen. Hela sommaren har jag försökt planera in det och i söndags var det äntligen dags.

Trots att vi inte skärmade av hela ridbanan, utan bara gjorde en korridor längs ena långsidantog det en stund att bygga upp. Hindrena blev ett litet hjälphinder med sockerbitar och 7,3 m längre bort en oxer som höjdes lite.

Burre var först ut och han var hela tiden mycket undrande till vad han skulle göra. Bara han fick tillräckligt med drivninghoppade han. Avståndet var lite långt för honom och höjden var nog det högsta han har hoppat det senast året åtminstonne. Varken han eller Cawat fattade att de skulle komma till havrehinken efteråt.

Både Kurt och jag var utrustade med långpiskor för att kunna driva. När jag skulle springa bakom och driva ville jag gena i kurvorna men då kom jag någon millimeter framför Burre och då vände han direkt. Jag fick vackert anpassa mig och ta en längre väg så jag höll mig bakom honom hela tiden.

Cawat fick hindrena ihopflyttade lite så han skulle nå över. Jämfört med hur han funkar med uppsutten hoppning gick det jättebra. Den enda incidenten var att han fortsatte löshoppningsbanan och hoppade dressyrstaketet på kortsidan av ridbanan. Som tur är står det en bit innanför staketet till ridbanan. Jag som har hävdat att hans främsta förtjänst i dressyrsammanhang är att han aldrig skulle våga hoppa överdressyrstaketet på en tävling. Det får jag nog omvärdera.

Även om vi inte höll på så länge med någon av hästarna blev vi ordentligt varma av allt springande. Kanske var övningen jobbigare för oss än för hästarna?