Vi svävade på moln

... så kändes det när jag tog över Cawat efter att Kurt hade ridit honom en stund.

Medan Kurt red Cawat värmde jag upp Burre åt honom. Först trodde jag inte att det skulle bli någon ridning med Burre för när jag försökte skritta fram ägnade han sig mest åt att klia sig i en ögat. Han hade inte ens tid att ta ett steg mellan kliningarna. Som tur var hade "vår" veterinär just kommit ut så hon fick titta honom i ögat och hittade lite damm hon kunde ta bort. Efter det behövde Burre inte klia sig mer. Så praktiskt med daglig tillgång till veterinär. Själv kunde jag knappt hålla hans huvud när han ville klia sig men hon hade inga problem att öppna ögat.


Efter det ingreppet kunde vi värma upp. Jag hann bara rida massor av övergångar innan Kurt tyckte att vi skulle byta hästar. Jag hoppade upp på Cawat, det var åtminstonne vad Kurt sa men det kändes inte alls som det. Han måste ha bytt ut hästen utan att jag såg det...

Den häst jag satt på nu var jättepigg oh jättekänslig. När han travade kändes det som att vi hade en molntuss under varje hov. Skum känsla. När jag frågade vad Kurt hade gjort sa han att han bara hade försökt få igång Cawats bakben. Humm, de har nog inte varit igång de senaste fyra åren. Sist Cawat skulle skos dröjde det innan hovslagaren dök upp. Under tiden hann han få glappskor på båda bak. När Kurt tog bort dem för att lägga om dem konstaterade han att de var jätteslitna, mycket mer slitna än framskorna. Då försökte jag hävda att det beror på att han har all vikt på bakbenen när jag rider honom. Det skrattade vi båda åt.

Nu var Cawat hursomhelst en fröjd att rida. Jag satt och njöt en stund sedan hoppade jag av och tyckte att han skulle få det bästa av beröm, att gå hem, när han hade varit så duktig.

Burre fick lite mellantravsträning med Kurt. Nu är det helt klart på gång. Han tar i och länger men ännu så länge är det en hel del "spring" kvar i längningen. Kurt avslutar alltid med att jag får sitta upp och känna och det är både bra och roligt för då känner jag framstegen de gör varje vecka.

När jag var klar med allt i stallet satt jag och tittade när Toril red program. Hon och hennes häst är duktiga. Måste faktiskt erkänna att de är bättre än Burre och mig. Fast bara lite. Kan hon rida som hon gör hemma på tävling kommer det gå bra för dem.