Burre är upprörd

I lördags hade Burre skitit i vattenhinken, bokstavligt. Jag tror att han gör det när han inte är nöjd med något. I vintras ville jag vara snäll och ge honom två vattenhinkar eftersom han alltid drack slut från den ena. Det passade inte för då började han skita i den ena hinken. När jag tog bort extrahinken slutade han med det. Nu undrar jag förstås vad det är som han är missnöjd med. Jag skulle kunna tänka mig att det är att han står på spån. I vanliga fall har han halm som han äter stora mängder av men nu är den tyvärr slut. Som tur är kom det en liten laddning med halm under dagen.

Jag hade kommit ut tidigt för att hinna rida Cawat innan jag skulle till Blåkulla med Burre men jag var på god väg att prata bort hela ridpasset. Nu blev det äntligen av att testa nytt bett och det funkade bättre så det finns hopp inför nästa söndag, med lite tur kanske vi komer runt programmet. Jag testade att rida igenom Lätt C:1 och det käns trevligt. Bara att styra runt, alldeles lagom för oss för vi kommer nog att ha tillräckligt med problem ändå med t ex hästätande domare.

Jag tyckte jag kom iväg i tillräckligt god tid för att hinna åka förbi Lillhästen och köpa spån på vägen till Blåkulla. När jag kom fram och skulle gå in i affären upptäckte jag att jag hade glömt plånboken i stallet. Smart när man först ska handla, sedan träna. Det löste sig som tur var och Burre accepterade att dela transporten med några spånbalar.

När jag kom iväg från Lillhästen var klockan alldeles för mycket som vanligt och jag hoppades på att jag skulle hinna få ur Burre ur transporten innan det var dags att börja lektionen. Urlastningen blev lite spännande för det var fullt med bilar på parkeringen på Blåkulla och dessutom en traktorvagn som låg på tvären. Den enda platsen jag hittade var bredvid en blankpolerad BMW. Jag höll tummarna för att Burre skulle sköta sig lika bra som han brukar och inte placera en hov i dörren på den bilen. Det gick bra trots allt stök runt traktorvagnen. Det är bra att veta för jag har inte gett upp mina planer på att ta med honom på en långritt i stan.

Under lektionen jobbade vi mest med traven. Så länge Monica sade till mig exakt vad jag skulle göra varje sekund gick det bra. Sen blev det svårare när jag var tvungen att tänka själv. Vad gjorde jag? Det var inga dunderlösningar jag lärde mig utan vi tränade mest på att göra rätt. Det Monica är på mig mycket om är att jag inte får bromsa upp aktionen när jag minskar tempot. Det tycker jag är jättesvårt. För att få in rätt tänk fick jag göra halt några gånger. Det funkar bra. Tydligen ska jag tänka på samma sätt när jag minskar tempot. Driva massor trots att jag vill minska. Har jag hört det förut?

En gång för många år sedan satt några styckena och pratade med den högst ansvariga för ridutbildnignen på K1, Stickan, när det dök upp några befälselever till häst. Det var någon som undrade i vilken form hästarna gick när eleverna red, de var trots allt ganska gröna. Stickans svar var: det finns ett uttryck, use your legs. Det var det enda som behövdes för att få en häst att gå i form. Hur kan det då vara så svårt för mig?

Hur som helst vi kämpade på hela lektionen och jobbade med trav i olika former. Mot slutet fick jag testa lite längning. Precis som förra lektionen vill jag ha en konstant ökning av steget när jag länger men det får jag inte för Monica. Hon vill hellre se en liten ökning men att jag sedan håller jämnt tempo. Svårt!

Tillbaka i stallet skyndade jag mig så mycket jag kunde eftersom jag visste att de väntade p mig på ridskolan på andra sidan stan för att hjälpa till med förberedelserna inför tävlingarna på söndagen. Efter några timmar där kom jag äntligen hem framåt kvällen. Men först hade jag försökt passera T-Centralen flera gånger vilket inte gick så bra eftersom det brann där. Det gjorde inte precis så att mina resor gick snabbare