Burre som travare

När jag kom ut till stallet i lördags stod det en skrinda med halm och en elevator utanför. Efter ett tag dök stallägarna upp och försökte få igång elevatorn men den ville bara gå baklänges.

Två halmlass och många timmar senare kom jag igång med ridningen. Först ut var Cawat som jag red med Kurts vakande öga. Det gick som det har gått för det mesta den senaste tiden. Jag vet inte heller om jag blev klokare av den hjälp jag fick. Grundfelet tror jag är att jag är för passiv i min ridning för det mesta. Sen när jag kommer på mig själv tar jag i för mycket. Jämnare och mjukare ridning skulle inte sitta fel. Sen ska jag som vanligt vara stadigare i yttertygeln och rida fram Cawat mer på vänster tygel som är den han inte vill ta stöd på. På slutet satt Kurt upp och sen gick det förstås mycket bättre.

Nu var det länge sedan det regnade, därför vågade jag mig på en chansning och red ut Burre i skogen. Samma sträcka som är ett vilopass för Cawat är hårt arbete för Burre. Han tar sig fram mycket bättre nu men han får fortfarande jobba hela tiden för att ta sig över stenar och rötter.

På ett ställe brukar jag galoppera en hel del med Cawat, bland annat upp för en backe. Den backen tänkte jag galoppera med Burre men han tyckte trav var bättre. Vilken trav! Varje steg var nog dubbelt så långt som på ridbanan. Burre har ju typisk fullblodstrav av symaskinsvarianten, dvs korta och höga steg som vi jobbar på att de ska bli lugnare och längre. I backen visade Burre att han egentligen har förstått vad vi vill och mycket väl kan, bara han känner för det. Eller kanske har allt travarbete, travskorna och hagkompisen som är travare fått honom att tro att även han är travare?

På hemvägen talade han om att han faktiskt är ett fullblod. Full fart i galopp var det som gällde. Den senaste tiden har jag tyckt att han har saknat bjudning när han har gått ut men inte i dag. När vi flög fram på den lilla vägen hemåt såg jag plötsligt en häst långt framför oss. Då saktade vi av och insåg att det var Phille som höll på att bli framskrittad. Det kunde vara trevligt att gå hem tillsammans tänkte jag och trodde att de hade hört oss. För att komma ifatt dem travade vi lite sakta. Plötsligt upptäckte Phille oss när vi var nästan framme. Han hoppade till och det var nästan så att ryttaren var på väg av. Humm, inte så bra gjort av oss.

Burre fick skritta av några varv på ridbanan innan han fick gå in och äta. Idag fick jag äntligen tag på stallägarna och pratade foderstat med dem så från och med nu ska Burre få mer hö. Det kommer han må bra av.