lördag, september 5

Duktig Burre

I fredags red jag Burre på ridbanan. Målet var att rida ett ordentligt dressyrpass där vi skulle jobba båda två. Burre var pigg och på hugget och ville jobba så det passade bra. I traven blev han lite laddad när jag ville att han skulle jobba i stället för att springa. I galoppen gick det bättre. Där jobbade jag mer med att korta honom och få honom att jobba lite mer uppåt än framåt. I galoppen kan han ta för sig. Kurts kommentar efteråt var att jag fick en luftig galopp i lite uppförsbacke. Det var jag nöjd med. För att komma dit gjorde jag massor av fattningar och avbrott och flyttade både längs långsidan och på volten. Jag testade även lite förvänd galopp. Det var länge sedan jag gjorde sist och det gick faktiskt bra även om han tycker att det är jättejobbigt. Bara jag är tydlig med mina hjälper så kämpar han på.

Cawat fick jobba hårt för att Kurt red honom. På söndag kan jag inte rida och dessutom vet jag att det är medelsvåra dressyrtävlingar på Ryttarstadion som har platser kvar. Jag tyckte att Kurt skulle ta med sig Cawat dit efter som Kurt ändå ska dit. Det tyckte inte Kurt. Jag förstår inte varför...

Förresten måste jag berätta vad jag råkade ut för på jobbet på fredagmorgonen, alldeles innan fikat med extra goda smörgåsar. Jag skulle hjälpa till på en avdelning där de hade lite problem. När jag gick dit blev jag förvarnad att det fanns försöksdjur där. Jag tänkte inte så mycket på det, jar trodde nog inte att jag skulle få se dem men när jag kom innanför dörren såg jag rakt in i operationssalarna där "patienterna" låg på rygg. Det ovanliga med patienterna var att de hade klövar och trynen. Först trodde jag att de var döda men de var nedsövda för att vara redo för läkarstudenterna som skulle träna sig på att operera. Det såg lite makabert ut men de var ju helt medvetslösa så det kändes ok. Värre var det med lukten. Grisar luktar även om de är helt rena. Plötsligt var jag inte lika fikasugen. Jag som har drömt om att få jobba med djur ända sedan jag var liten. Det här är nog det närmaste jag har kommit på mitt vanliga jobb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar