En rosett var

I söndags var dagen med stort d. Dagen då Toril och jag skulle åka och tävla tillsammans. Vi var i stallet före 7 för de sista förberedelserna innan vi skulle åka vid halv åtta. Vid sju var det full rulle i stallet med de nya ägarna och en medryttare som skulle rida.

Resan gick bra och när jag kom fram träffade jag en annan ryttare från min klubb. Skoj för jag brukar alltid vara ensam. Vi hann titta på några ritter innan det var dags för Phille och Toril. De såg fina ut på framridningen. Programmet gick jättebra för att vara första gången de är ute tillsammans men de kan bättre vilket de visade i nästa klass.

Jag och Burre startade sent i klassen. Jag tycker att det är svårt att veta när man ska börja framridningen. Nu blev det så att Kurt skrittade Burre en sväng i skogen innan. Det fanns en bra stig med lite lagom backar så han var ordentligt uppmjukad när jag satt upp. Efter tio minuters framridning var jag nöjd. Sen skrittade vi fram till starten innan då jag peppade honom lite i collectingring. Det var flera hästar som var rädda för ett hörn så det tittade vi på och sen kände vi på underlaget där det var som mest lerigt.

Programmet gick bra förutom ett omslag i första mellangaloppen. Jag får hela tiden order om att ta i allt vad jag kan i mellangaloppen och jag tycker att jag gör det men jag måste tydligen ta i mer för att inte få omslagen. När jag tittade på filmen blev jag överraskad över hur fin jag tycker att första mellantraven var. Jämfört med tidigare är den jättebra sen fattas det en del om man ska jämföra med andra.

Länk till filmen http://www.youtube.com/watch?v=cuqiAe7UoJ0

Jag fick nästan 64% och det räckte till en sjätteplacering. Alltid lika roligt att få vara med på prisutdelningen och få en rosett med sig hem.

Toril var först ut även i nästa klass men nu hade vi bara en start mellan oss men jag såg det mesta av hennes ritt från collectingring. Både hon och jag fick uppmaningen från Kurt att satsa allt, må det bära eller brista. Både Phille och Toril satsade allt de kunde och det bar. Phille var så fin som han är som bäst hemma och de fick till maffiga mellangångarter. De tog över ledningen av klassen.

Jag red fram fem minuter i ridhuset. Sen skrittade jag ända fram till fem minuter innan start. När vi kom in på banan var Burre pigg men energin tog slut innan jag fick startsignal. Nästa gång får alltså fem minuters framridning vara nog inför en andra klass. Det som händer när Burre saknar bjudning är att han börjar gå på tvären och det såg tyvärr domaren. Förutom att det gick lite snett gick det mesta bra. Den här gången fick jag till båda mellangalopperna men jag måste fortfarande ta i mycket mer när jag rider dem. Kurt tyckte att jag skulle ha satsat ännu mer. Det måste jag nog hem och öva på. Jag fick 60% och i den här klassen med massor av jättefina ekipage räckte det ingen vart. Det var jätteskillnad på ekipagen i första och andra klassen.
Efter ritten undrade överdomaren om men häst hade glappsko för det var något som lät under ritten men det var bara mina ben som fladdrade och fick sporrarna att slå mot stigbyglarna. För ovanlighetens skull satt faktiskt Burres alla skor på bra men så var det mindre än en vecka sedan skoning.

När jag var klar hade vi tänkt åka hem efter en lång dag men Toril var tvungen att vänta på prisutdelningen. Då stannade även jag. Vi han hämta Phille men just som han kom ner till ridbanan blev de petade till en fjärde plats. Vi kom hem till stallet vid sju. Då var det bara att tömma bil och transport och åka hem så fort som möjligt. Cawat hoppade jag över att rida. Förra gången jag kom hem trött från tävling red jag honom och det gick inte bra därför har jag bestämt att inte rida honom när jag är alltför trött.

Jag kom hem vid halv nio och hade varit borta sedan sex på morgonen. Lite mat i magen sedan var det sängen som lockade.