Reflexpremiär

Hästarna fick ta det lite lugnare efter tävlingen. Även om det inte var så hårt för någon av dem skadade det nog inte med lite promenerande.

Först ut var Cawat som fick ta en sväng i skogen innan det blev mörkt. Det var lite trögt att komma av stallplanen men sen flöt det på hela tiden i skogen men så är det där han funkar bäst. När träden skymmer skiten ser han inte farorna och då finns de inte.

För Burre är det fortfarande hårt arbete att gå i skogen så han fick hålla sig på vägen. Vi tog turen förbi strutsarna. Min uppfattning om hur lång tid den svängen tar visade sig vara helt felaktig. Max tjugo minuter trodde jag och tänkte att jag skulle behöva förlänga den för att det inte skulle bli alldeles för kort för Burre men när vi väl kom tillbaka hade vi varit borta längre tid än jag hade tänkt trots att vi tog kortaste vägen. När vi kom tillbaka strax innan åtta var det riktigt mörkt men månen lyste upp vägen för oss lite grann. Det var bra för det kändes ovant att vara ute i mörkret. Burre och jag blev passerade av en bil. Då fick Burre ett litet ryck och tyckte det var tryggast mitt i ljuset och gick ut i vägen i stället för att ställa sig vid sidan om och vänta som jag tyckte att han skulle göra. Burre visade inga som helst tecken på trötthet efter tävlingen utan pinnade på riktigt bra. Eftersom han verkade pigg kunde jag inte låta bli att galoppera lite med honom och då blev han ännu gladare.