Förjakt

Igår gjorde Burre och jag något helt galet. En kompis hade lurat mig att följa med på Stockholms Fältrittklubbs förjakt inför Hubertusjakten. Det skulle vara en utbildningsjakt för nybörjare och hindrena skulle inte vara högre än 50cm enligt min kompis. Dessutom skulle man klara sig bra obroddat. Det var avgörande för mig eftersom Burre saknar broddhål i framskorna. Hade han haft hål hade Kurt flera olika modeller av gräsbrodd jag hade kunnat låna.

Klockan 10 på förmiddagen var det uppställning framför mastern, Kn Hermansson, som jag har ridit en hel del helt utan framgång för på K1. Han hade en genomgång sedan skrittade vi 50 meter innan det bar av i full galopp. Vi var kanske 20 ekipage som flög fram på Fisksjöäng mitt inne i stan. Burre har varit med om liknande saker tidigare och då gällde det att ligga först så han jobbade för det även nu. Men han ska ha en stor eloge för att han fortsatte att lyssna på mig och hejdade sig när jag tyckte att vi kunde hålla oss bakom mastern och pikörerna.

De första hindrena var ganska låga. Trots det fick vi ett stopp eftersom jag började fundera på vad vi hade gett oss in i. Sen rundade vi något hinder som såg för läskigt ut. Efter det var det en skrittpaus. Då uppmanade min kompis mig att blunda och driva vid hindrena. När jag gjorde det gick det bättre och vi tog oss över en häck som jag tyckte var minst 120 cm. Det sa Kurt direkt att den inte var men det kändes som det och jag var jättestolt att vi tog oss över.

Så här höll vi på i en timme sedan satt vi av och gav hästarna lite rast. Då upptäckte jag att ena bakbenskyddet hade åkt ner så jag fixade det. Det har hänt tidigare så det börjar kanske bli dags att fundera på nya. Sen var Burre duktig och passade på att kissa. Efter det var det bara att hoppa upp och fortsätta en sväng till. Trots att det kändes som det mest var fullt ös i galopp var det lite pauser så man hann med att prata lite med de andra. Jag pratade bland annat med en tjej som även hon var där första gången och som fick sin häst samma helg som Burre kom till mig. Burre tappade tre skor första veckan men hennes var värre för den tappade fyra!

Burre var nog ganska förundrad över vad som hände. Lite stressad och pressad kände han sig nog för han blev snabbt löddrig. Det var en häst som var löddrigare, men de andra blev bara lite svettiga. Eftersom det mest var halvblod med hade Burre inga problem att ligga först, om jag bara hade tillåtit honom. Efteråt fick jag höra att det tydligen var bäst att ligga först. Det insåg jag ganska snabbt när vi kom på efterkälken när vi skulle rida förbi ett hinder. Jag tyckte underlaget var bra men en gång när vi skulle göra en lite för snäv sväng höll vi på att gå omkull. Om vi ska vara med någon mer gång skall Burre definitivt ha broddar. Bortsett från det gick det bra för oss. Jag är faktiskt fascinerad över att vi tog oss över de flesta hinder. Hemma vågar jag ju knappt hoppa nergrävda bommar.

Även för de andra gick det bra bortsett från att en blev träffad av en sparkande häst. Vid ett hinder som jag inte hoppade med Burre var det en häst som kraschade. Den kom över med ett framben innan det tog stopp. Det såg lite läskigt ut men det gick bra.

Jag hade inte ens funderat på att rida jakten om det inte var Burre jag skulle rida på. Det finns ingen annan häst jag litar på så mycket och förväntar mig att den kommer att vara helt reglerbar oavsett hur många hästar det är runtomkring och oavsett vilken fart de håller. Innan första samlingen hade Burre fått galoppera lite sen stod han blick stilla hela samlingen och bara tittade sig omkring på alla andra hästar. Det var länge sedan han såg så många hästar samtidigt.

Det var bara inför sista galoppavbrottet som jag upplevde att jag inte fick stopp på honom så snabbt som jag ville. Jag hann bli lite villrådig för jag vågade inte lägga en volt eftersom han inte hade broddar men när jag tog tag i honom ordentligt stannade han. Hemma påminde Kurt mig om nödbromsen som jag kunde ha utnyttjat.

Jakten avslutades med att alla fick en grankvist och ärtsoppa. Både innan och efter kunde man skåla för jaktlyckan. Nästa gång skall jag ordna chaufför så att även jag kan göra det. Då kanske jag blir lite modigare över hindrena.

När vi åkte in flöt trafiken på bra men när vi skulle hem mitt på dagen var det trögare. Den här gången kom jag ihåg att stänga takluckan på transporten. Då tog vi oss igenom alla tunnlar utan problem. När jag tog hem transporten i somras skrapade den i taket på Klaratunneln.

Jag stretchade Burre innan jag släppte ut honom i hagen. När grimman var av verkade han helt oberörd och travade iväg i rask takt.

Så småningom blev det Cawats tur att gå ut tillsammans med Tuula och Phille. Vi tog den nygamla slingan som vi inte har vågat rida på tidigare eftersom militären har spärrat av den. Eftersom det regnade rätt bra hela tiden höll vi ett ganska högt tempo. Turen var härlig för det fanns många långa galoppsträckor. För det mesta tyckte jag att vi höll en långsam galopp jämfört med morgonens övning. En gång satte Tuula och Phille av i ordentlig galopp. Då tyckte jag å andra sidan att det gick lite väl fort eftersom jag inte litar helt på Cawat när vi är ute och galopperar. Vi var ute strax under femtio minuter. När Kurt beskrev turen för mig i fredags sa han att man tar den på femtio minuter om man håller ett friskt tempo hela tiden. Jag tyckte inte vi red på jättemycket även om vi galopperade en del. När han fick höra att vi hade tagit den på mindre än femtio minuter trodde han vi hade tagit en annan väg.

Cawat skötte sig bra trots att det var länge sedan vi gick ut på en längre tur med galopp. Han accepterade att Phille låg både först och långt bakom utan att protestera och gjorde inga utfall. Duktig häst.

Tillbaka i stallet plockade vi i ordning fort för det var blött och kallt. Nu är hösten verkligen här. Burre fick lindor på sina framben i förebyggande syfte om de tog stryk under jakten. Jag har ridit honom lindad med Back on Track hela tiden sedan i somras. Sedan jag började med det har han inte haft några problem med sina framben. I våras var han oförklarligt halt några gånger och i bland var han svullen i benen men inga sådana tendenser alls sedan jag började linda honom.