Nya ridvägar och träning

På morgonen red jag, min medryttare och Tuula ut tillsammans. Vi bestämde oss för att undersöka ridvägarna på andra sidan gamla Nynäsvägen. Det första läskiga momentet var att ta sig över vägen. Det gick bra. Sen fanns det en igenvuxen väg som ledde under motorvägen. Stundtals kändes miljön lite läskig. De har sprängt ganska mycket i berget för att jämna ut motorvägen. När vi närmade oss såg man bara ett stup och en jätteklyfta över till andra sidan. När Burre och jag är lite säkrare på hoppning ska vi träna längdhopp över motorvägen där :) eller kanske inte. Vi behövde aldrig gå nära så det var mest att det såg dramatiskt ut.

Vägen som gick under motorvägen var perfekt ridväg. Vi valde att följa den och plötsligt var vi framme vid Ekeby. Det var mycket närmare än jag trodde. Vi testade även en annan väg som var en lagom lång slinga och även den slutade vid Ekeby. Känslan var att det finns massor av perfekta ridvägar i området. Många av vägarna kan man nog ligga och rulla på i galopp. Ska bli härligt. Nu tog vi det lugnt eftersom alla hästarna gick ordentligt i lördags. Lite trav och galopp kunde vi inte låta bli.

Vid sidan av vägen såg vi en stig som ledde in i skogen och som det var ganska brant lutning på. Det kan nog vara ett alternativ till skogspromenaderna i skogen utanför stallet. Det måste vi också undersöka. Nu har vi massor av vägar att prova och jag tror att de gamla vanliga slingorna får klara sig utan oss ett tag. Till och med min medryttare som har ridit sedan i somras kände sig trött på dem. Jag har harvat runt på dem ytterligare några år. På hemvägen passade vi på att visa medryttaren hur man kan gå från stallet till Östnora så även hon har fått lite fler alternativ på ridvägar.

Hemma fick Burre äta lite innan det var dags för nästa övning, att träna på Blåkulla. Tydligen hade alla instruktörer i Stockholm varit på Kyra-clinicen förra helgen. I tisdags berättade Kurt om spö-tricket och nu hade Monica en genomgång med mig. Hon drog i tyglarna och hade inga problem att dra mig ur sadeln. När jag skulle hålla emot spänner jag underarmarna och handlederna men det är överarmarna och magen som ska hålla emot. När jag måste hålla emot riktigt mycket tar jag och kniper med knäna i stället. Hela ridpasset försökte jag tänka på att slappna av i handlederna och spänna överarmarna men det var svårt. Sedan fick jag rida med spöet i horisontalläge i båda händerna. Nyttigt för då blir det svårare att fladdra med händerna och väldigt tydligt när händerna är i olika nivåer.

Hela passet fokuserade vi på sitsen. Framför allt på att jag ska skjuta fram min högerhöft i båda varven. Det tydligaste beviset för att höften inte är där den ska är att min högerskänkel hela tiden är för långt bak.

Burres trav var ovanligt bra så vi gick över till att flytta honom sidvärts. Det är svårt för han vill hellre vika sig. Då måste jag tänka att halsen ska peka rakt fram från bogen. Och för att få honom att ta i lite med sina stela bakben ska jag lägga på spöet lite försiktigt.

Galoppen var det full fart på. Kanske inte så konstigt med tanke på gårdagens övning. Lektionen blev nog den kortaste någonsin eftersom framridningen var minimal, Burre hade ju redan rört på sig och Monica hade en lektion efteråt men det var bara bra för Burre. Nu kommer han få ta det lugnt. Det blir kanske en liten stund på ridbanan på måndagen och vila på tisdag. På onsdag kommer medryttaren och på torsdag blir det skoning och sedan lite tömkörning för hoppningsvis.