Sitsträning och tömkörning.

Ny kväll, ny ridning. I dag började jag med att rida Cawat. När jag hade värmt upp kom jag på att det kanske var dags för att fila lite på handställningen genom att rida med spöet horisontellt i båda händerna. I dag gick det lite lättare att få Cawat i någorlunda form trots spöet. När Kurt kom ut på ridbanan tyckte han att det såg bra ut men när han kom lite närmare såg han att jag hängde i knäna och drog upp hälarna. Det resulterade i att jag fick fortsätta att rida med spöet i händerna och utan stigbyglar ett tag.

Det är jättenyttigt att ha spöet i båda händerna för då inser jag att det går att rida utan att meka med händerna hela tiden. Dessutom har min vänsterhand en tendens att lev sitt egna liv och det hindras den till då. När jag ska fatta galopp känns det extra svårt att ha händerna låsta. I fattningen måste man ju trixa med händerna, slita i tygeln, luta sig fram och dra upp knäna. Eller hur? Efter ett tag behövde jag använda spöet så då fick jag rida med "fria" händer men jag behöll fokus på att de skulle vara stilla. Tillslut kände jag till och med när vänsterhanden fick ett ryck inför galoppfattningen. Det är faktiskt första steget till att kunna arbeta bort ovanan. Hittills har det varit svårt att åtgärda eftersom jag inte märker det själv.

Jag fick även Cawat att jobba lite ordentligt. Så fort han körde upp huvudet skulle jag sakta av till skritt och böja honom ordentligt och när han inte lyssnade fick jag säga till på skarpen. Då vaknade han lite grann. Med honom är det jätteviktigt att man är snabb och rider fram direkt ur alla övergångar men det är lätt att glömma. Vi höll inte på jättelänge eftersom Burre väntade på att få jobba lite.

Burre fick bli tömkörd av mig. Det var nog första gången sedan i vintras som jag tömkörde. Då var han ovan vid ridbanan och vid att bli tömkörd så det var helt annorlunda nu. Duktig häst men ovan förare. Anledningen till att jag försöker undvika att tömköra är att jag är så usel på det. Jag har liksom inte passerat steg ett: att få kontakt på båda tömmarna. Nu var Burre ganska hjälpsam så det gick bättre än det brukar men då höjde Kurt kraven på mig desto mer.

Jag gör alldeles för stora utslag med tömmarna vilket resulterar i en ryckig gång hos Burre. Han är så känslig att det nästan räcker med att tänka men jag tar i för kung och fosterland. Mitt mål var att kunna variera tempot lite i traven men det var svårt att göra det utan övergångar. I höger varv var det ännu svårare för där vill han hellre galoppera än trava.

Efteråt fick jag höra att jag hade alldeles för mycket i yttertömmen så att han gick utåtställd och ramlade in med innerbogen. Det är svårt att tömköra.

Innan vi åkte från stallet tittade vi på lite broddar så att jag visste vilka jag skulle ha om jag rider jakten i morgon. Kurt hade några olika storlekar att välja på men han tyckte att mina gräsbroddar som jag köpte inför kursen på Stora Wäsby var bra. Jag funderade mycket på om jag ska åka på jakten dels om den är för tuff, dels för att det är lovat dåligt väder och regn till förmiddagen. Kurt tyckte att det skulle vara bra utbildning för mig och Burre att vara med så vi åkte om det inte är jättedåligt väder