Burre superfin

I går var det riktigt livat i stallet. En som åkte när jag kom. Utöver det såg jag inte en människa... Vad gör alla en fredagkväll?

Jag började med att rida Cawat och fortsätta att träna på att ge eftergift i övergångar och avsaktningar. Det gick nästan lika bra som i torsdags när jag fick hjälp. Efter tjugo minuter tyckte jag att det fick räcka. För att förlänga passet lite för Cawat gick vi ut en sväng i skogen på tio minuter. Det var mörkt så det fick räcka med en kort runda. De flesta andra vet att det är mörkt i skogen halv sju så här års men jag var tvungen att testa hur mörkt det var. Nu vet jag att det var jättemörkt. Som tur var hittar Cawat men trots det verkade han ha lite problem med fotföringen.

Förr tyckte jag att det var onödigt att åka till stallet om man red mindre än en timme därför käns det väldigt olikt mig att vara nöjd efter tjugo minuter.

Även Burre red jag på ungefär samma sätt som dagen innan med den skillnaden att vi började och slutade med att skritta ut. När vi skulle gå talade Burre om att han inte har varit utanför stallplanen på två veckor och att infarten har ändrat utseende (nu har det tillkommit två tankar, en på var sida om grindhålet) och att det inte gick att ta sig förbi. När vi väl kom ut blev det stopp vid första vattenpölen. Burre betedde sig nästan som han aldrig hade sett vattenpölar förut och det slutade med att vi fick backa oss igenom den första.

På ridbanan gick Burre bättre än han någonsin har gjort. Jag hade ett ordentligt stöd i handen hela tiden och han sökte sig neråt och var riktigt rund i formen. Förut när han har gått så har han släppt bettet och gått och huggit mot det men nu tuggade han på det. Varken i torsdags eller nu kunde jag förstå att jag brukar ha problem med att få kontakt på vänstertygeln. Är det vilan som har gett Burre tid till att fundera över vad jag egentligen försöker säga till honom? Nu verkar det som han har kommit på det av sig själv. Jag hoppas bara att detta håller i sig...

Vi skrittade nästan bara men travade lite mer än i torsdags. Dessutom blev passet längre eftersom vi gick ut både före och efter. När vi gick ut andra gången gick det bra mycket bättre. Men då visste han att tankarna inte gick till attack.

Jag skulle verkligen ha velat att någon hade sett mig och Burre för att kunna tala om det verkligen var så som det kändes eller om jag hade missat någon komponent. Förutom att han jobbade i en superform hela tiden så var jag riktigt nöjd med framdelsvändningarna på slutet. Dels tyckte jag att han flyttade sig bra, dels flöt de på utan att vara hackiga. Men som sagt ett utomstående öga skulle inte ha skadat.