Lung och skön söndag

Efter en lugn, skön och effektiv morgon när jag fick massor gjort hemma blev jag hämtad av Tuula för en gemensam färd till stallet. Idag hade vi ingen lust att möta varesig militärer eller jägare så vi tog mod till oss och gick över gamla nynäsvägen bort mot Ekeby. Vi tog inte närmaste vägen dit utan en lite omväg och han med flera härliga långa galoppsträckor.

Vid Ekeby letade vi lite stigar för att se om vi kunde hitta någon ny ridväg. Rätt som det var dök det upp ett hästekipage i skogen. Vi hade riktig tur för de skulle rida "Stavslingan". Vi hängde på dem utan att veta hur länge hon hade tänkt vara borta. Min plan var att vi var på väg att vända när vi mötte henne men det blev annat av.

Vi skrittade mest på småvägar. Efter ett tag dök det upp några hus och då var vi tydligen i Stav. Då trodde jag vi hade lika långt tillbaka till Ekeby men det tog bara en liten stund så var vi i allén som går till stallet. På vägen hem hamnade vi på en lång raksträcka. Då kunde jag inte låta bli att galoppera. Trots att vi skrittade den absoluta merparten av turen galopperade vi mycket mer än vi har har kunnat göra på våra turer tidigare. Det är helt underbart att få tillgång till ridvägar!

Hemvägen är fortfarande lite spännande. För att slippa gå så långt på nynäsvägen hoppar vi ett dike och landar på vägen. Då gäller det att det inte kommer några bilar innan man tar sats. Jag hoppas på att diket snart är avdramatiserat så att vi kan ta oss över lite lugnare. Det vore inte heller fel om vi kan ta oss över det i början av turen

Vi var ute i nästan två timmar och hästarna fick varierat arbete. Jag försökte tänka på min sits och att ha ett stöd i handen. Det är bra mycket lättare ute när hästen har mer bjudning. Om jag får säga det själv tycker jag att jag var riktigt loss i knäna nästan hela passet. Det är nästan lite läskigt att rida så när jag bygger hela min ridning på att jag klamrar mig fast med knäna. Men det ska det bli ändring på nu.

I stallet pysslade Tuula med Phille medan jag dränkte nästan hela Burre i jodopax. När Tuula kom in i vårt stall sa hon att det luktade irländskt sjukhus och när jag kom tillbaka kände jag att det luktade något annat än stall...

Vi var riktigt hungriga efter den långa turen så vi åkte hem till mig och åt världens godaste pizzor. Jag har hävdat länge att de gör de bästa pizzorna och ännu har ingen lyckats motbevisa mig.