Ridhus

När jag gick upp i morse var det sol. Det kändes väldigt avlägset längre fram på dagen. Som tur var hann jag fånga de soliga timmarna med en morgontur på Norra Djurgården med K1s hästar. Riktig "pensionärsridning", dvs hästarna lufsade på långa tyglar och skötte sig perfekt medan vi satt och pratade. Hon jag red ut med red den hästen jag red förra veckan så det var skoj att se den från sidan. För att hästarna skulle få jobba lite gick vi en del i skogen och hittade en riktigt brant backe. Den backen var bara några tiotal meter från den vägen jag har gått massor av gånger trots det har jag inte sett den stigen vi provade idag och som var bra mycket brantare.

Efter Kl åkte jag ut till stallet och gick en promenad med Burre som hade levt rövare i boxen i natt, antagligen för att tala om att han är trött på att vara konvalecent. Resultatet av hans nattliga aktivitet såg ut som att han hade vänt upp och ner på vattenhinken och sedan hängt tillbaka den.

När det var dags att rida Cawat regnade det och jag var måttligt road av ett pass på ridbanan. Då ringde jag Toril och frågade om jag inte fick sällskap till ridhuset och det fick jag. Cawat var pigg men seg på samma gång. Pigg för att han sprang på ganska bra och seg för att han inte lyssnade ordentligt utan tog tid på sig både vid igångsättningar och avsaktningar. Snabba avsaktningar brukar annars vara hans grej.

Jag försökte jobba på som jag gör på ridbanan men jag hade svårt att koncentrera mig när det hela tiden droppade in nya hästar. Inte för att de var i vägen och störde utan för att jag måste spana in vilka de kunde vara. I dag var det jag som fick miljöträning. På ridbanan rider jag oftast ensam, då finns det inte så många att titta på. När det dessutom är duktiga ryttare som kommer in får jag mindervärdeskomplex och försöker gömma mig på hästryggen... Den gången jag verkligen borde haft mindervärdeskomplex var en gång i somras när jag tränade på Blåkulla men då var jag så upptagen av träningen att jag inte insåg vem det var förrän när jag gick därifrån. Eller när jag provred en häst och Erik Lette dök upp i ridhuset men då fick jag inte reda på att det var han förens vi gick därifrån.

Ridmässigt gick det sämre än vanligt idag. Jag fick inte till känslan för när det är dags för övergångar utan fokuserade mest på att vänstertygeln glappade massor. Det försökte jag åtgärda genom att slita i högertygeln trots att jag vet att det inte hjälper. Efter ett tag fick jag hjälp av Kurt och då gick det lite bättre en stund. En kort period fick jag till och med igång Cawats trav lite mer än vanligt.

Cawat och jag har knappt varit i ridhus sedan i somras så det var lite ovant att se oss i spegeln. Då kunde jag konstatera att det jag skrev igår om hur lång Cawat är när jag rider honom inte var någon överdrift:).