Tömkörning och trasig bil

När jag skulle hoppa in i min bil för att ta mig till stallet ville den inte alls starta. Humm, den är nylagad. Då ska den lyda mig. Jag övergav tanken att ta mig ut till stallet med den utan tog min lånebil som jag lånar av mina snälla föräldrar. Det lilla problemet med den är att den är en liten stadsbil utan dragkrok. Och jag som skulle åka till Ekeby för tömkörningskursen...

Jag hoppades på att Kurt skulle kunna komma till min undsättning, som vanligt. Annars var planen att gå till Ekeby. En liten nätt uppvärmingspromenad på 45 minuter inför ett 1,5 timmes tömkörningspass. Och sen 45 minuter tillbaka. Lite mycket för Burre som är under igångsättning men helt genomförbart med Cawat. Det är visserligen ridvägar hela vägen men jag litar inte tillräckligt på Cawat för att rida dit ensam. Som tur var lovade Kurt att komma och rädda mig :).

Innan kursen red jag Cawat. Först en längre sväng i skogen eftersom det var ljust. Sen en stund på ridbanan. Jag jobbade på med det vanliga. Funderade lite på min kontakt i handen. I skritt och trav tyckte jag att det var ok men i galoppen börjar tygeln att fladdra. Undrar om det ska vara så? När jag kom på det blev det lite galoppjobb med testande av hur jag ska få till kontakten på tygeln även där. Jag vill ha kontakt men handen får inte tänka bakåt en millimeter för då bryter Cawat av direkt Inte ett språng i galopp i onödan.

När jag var nöjd med vår insats på ridbanan tog vi sällskap med Pelle och gick ut på en lite promenad.

Jag och Kurt bytte bil under eftermiddagen. Den var inte helt fel som dragbil. På hemvägen fick den visa vad den gick för när jag först hamnade i djup lera sedan upp för en brant backe i låg fart. Inga problem.

Vad fick jag göra på kursen? Genomgång av hur jag ska hålla ordning på tömmarna, styra och test av lite olika inspänningar. Vi hittade en inspänning som jag tyckte fungerade jättebra på Burre i vänstervarv. Redan från första början gick han och sökte sig neråt i höger varv medan han spjärnade emot i vänster därför fick han en lite kraftigare inspänning där men som ändå är mycket "mildare" än den jag är van vid. På utsidan gick tömmen från bettet och genom däckeln medan den på insidan gick åt andra hållet, dvs den satt fast i däckeln och löpte genom bettringen. Då kunde jag tala om att Burre skulle söka sig neråt men valet var hans.

I höger varv hade jag samma inspänning på ytter men på inner gick tömmen bara från bettringen. När jag longerade kunde jag då visa framåt neråt med innerhanden genom att bredda mina händer. Jag tycker ofta att det är svårt att få ut hästen på tillräckligt stor volt. Då fick jag tipset att styra utåt genom att ta i yttertömmen och lätta i inner. Detsamma gjorde jag när han hade en tendens att välta inåt Om jag ville att han skulle gå på rakt spår men han försvann in skulle jag ta i yttertömmen men gå in. Då svängde han ut. Lade jag på lite drivning (med tömmen) på det kunde jag få honom att flytta. Vill jag att han ska svänga ska jag göra tvärt om, dvs lätta på yttertömmen. Det tyckte jag kändes konstigt i början men nu verkar det logiskt.

För Burres del var det en lung lektion med massor av skritt men jag var helt slut efteråt.

Tillbaka i stallet hittade Burre insläppsmaten i sin krubba och slukade den med en gång. När han var ompysslad tog vi in lite hästar för att han skulle slippa stå inne ensam. Jag ville inte släppa ut honom i leran när hans hov var nyrengjord. Eftersom jag inte får någon bandagering utan silvertape och tjock plastpåse att hålla en hel dag på hans hov har jag anpassat hovslagarens förmaning till de lokala omständigheterna och spolar rent noggrant varje dag. Då tycker jag det är dumt att smutsa ner den med en gång när alternativet är att den kan vara ren och fin ända till i morgon bitti.

Kurt och jag åkte hem samtidigt för han hade lovat att titta på min bil och hjälpa till att starta den med kablar om det skulle hjälpa. Det skulle jag kunna klara själv men jag har fobi för ström så jag tog tacksamt emot hjälpen.

Så klart startade bilen på första försöket, tveksamt men dock. När vi tittade på batteriet var det bra så det var inte aktuellt med startkablar, däremot upptäckte Kurt att det slog gnistor om motorn närjag startade. Det visade sig vara en lös jordkabel som bilreparatören måste ha glömt i torsdags. Kurt letade förtvivlat efter en skruv av rätt storlek i sina verktygsväskor i bilen men där fanns bara en som nästan passade. När jag startade med den skruven i gick det bättre. När han hade letat i sin källare i en halvtimme och gett upp hittade han tillslut en som passade. Med den skruven på plats spinner bilen som en katt när jag startar den. Hoppas att den gör det även i morgon.