Usch för regn

"Något regn" löd väderprognosen för Stockholm idag. Där jag har varit har det varit ihållande regn hela dagen. När jag kom till stallet och mitt uteridningssällskap inte hade dykt upp var jag nära att skjuta upp ridningen i hopp om bättre väder och följa med en i stallet när hon skulle till Fors och träna. Just som jag skulle hoppa in i bilen kom uteridningsällskapet och jag stannade hemma. Min erfarenhet säger mig att dagarna i stallet ändå blir alldeles för långa.

Regnet plus att sällskapet var en halvtimme sen utan vare sig ursäkt eller kommentar drog ner mitt humör en del. Därför överlät jag till henne att bestämma väg och tempo. Jag vet med mig att jag har en tendens att pressa medföljande ryttare lite för mycket när vi rider ut så nu lade jag mig platt men det betydde att vi fick en 1,5timmes skrittur i regn och blåst. Jippie! När vi var lägst bort tappade Pelle en sko. Ännu mera jippie!

Tillbaka i stallet var kaffepannan påsatt så vi fikade 45min och värmde och torkade oss. Jag passade på att prata lite med veterinären om Burre. Jag vill åka till klinik med honom men enligt henne kan de inte göra något där men jag kan åka om jag har lust. Hon tror inte att det är någon fara med honom och i morgon ska vi göra ett test som förhoppningsvis visar att hon har rätt.

Jag pysslade lite med båda hästarna i hopp om att vädret skulle bli bättre medan jag väntade så nu har de båda nysnaggade manar och svansar. Cawats svans släpade nästan i backen. Jag tyckte jag tog mycket på den men den hängde ändå nästan i backen så jag tog lika mycket till. Då blev den lagom lång. Burres svans klippte jag däremot lite för mycket.

Cawat tycker inte alls om att bli borstad. Då hugger och slår han men när man pysslar med hans man står han blick stilla. Båda hästarna stod fint trots att de var lösa när jag klippte.

Tiden gick men det slutade inte att regna då gav jag upp och tog fram släpet för att köra Burre några hundra meter till en ren asfaltsväg som vi kunde promenera längs. När de gjorde dikena i veckan flyttade de tydligen transporterna så nu stod Kurts transport framför och inkörd i min. När jag såg det först undrade jag hur jag hade lyckats med det utan att märka något men sen förstod jag att de hade blivit flyttade.

Som vanligt var Burre lite seg att lasta men när man säger till ordentligt går han på direkt. Varför? I Östnora trodde jag att det skulle vara lugnt och stilla eftersom sommarsäsongen är över men det var båtfolk och båtar överallt. Burre gillar varken båtar eller vatten men han skötte sig riktigt bra med tanke på att det var första gången den här veckan han var utanför stallet. Lite undrade han nog vad vi höll på med men han följde mig snällt och hittade inte på några bus.

När jag kom hem från stallet var jag jätteduktig och åkte och tränade. Andra gången sedan i somras :). För att vara så länge sedan sist gick det riktigt bra. Anledningen till att jag kände mig tvungen att träna var att hissen är avstängd på jobbet och jag tror att det är allt spring i trapporna som har fått mig att känna mig som en åttiåring på morgnarna Det är inte ok utan måste åtgärdas. Dessutom kollade jag vilopulsen på jobbet i veckan och den var inte vad den brukade. Flera faktorer som pekade på att jag behövde träning men nu är det åtgärdat, för visst räcker det med en gång?