Burre har blivit en ko

Tisdagen blev en lång dag i stallet. Jag började med att åka med Burre till Stavkliniken där vi spenderade sex timmar. Förra gången tog det bara två timmar så jag var inställd på det även denna gång därför blev Lillhästen min räddare i nöden när jag blev ivägskickad av veterinärerna för att äta lunch. Tre utsökta ostsmörgåsar från Lillhästen blev allt jag åt på tolv timmar.

Det var lite oflyt i planeringen att jag inte var på kliniken på måndagen så vi hade träffat Team-Malin. Eller kanske var det tur för Burre att han inte behövde bli stucken av henne? Två veterinärer och en hovslagare kliade sina huvuden hela dagen utan att kunna komma på varför Burre har ont i sin hov. Mest frustrerad var hovslagaren som gjorde om Burres hov till en klöv. När de trodde att de hade kommit på vad som var felet tog han bort ett jack längst fram i hoven så den såg mer ut som en klöv än som en hov. Och det är väl klövarna som skiljer kor från hästar? Nu väntar jag bara på att Burre ska börja råma som en ko...

Hemma i stallet stod Cawat och väntade på att bli riden. Det fick bli ett premiärpass på ridbanan med den nya belysningen. Den var lysande. Med snön blev det som att rida i dagsljus. Inga fler krockar för att vi inte ser varandra trots tänd belysning. Cawat var trevlig men ofokuserad. När lastbilen var på ridbanan lämnade den spår i snön. Inga djupa spår, utan bara ett däckmönster. Det tyckte Cawat var jätteläskigt och vägrade att gå över dem. Efter mycket övertalning gick han med på att backa över dem. Nu är underlaget på ridbanan perfekt, det är bara att hoppas på att kylan håller i sig och att det inte kommer någon mer snö. Jag höll ändå inte på så länge för jag längtade hem till värmen.

Tydligen hör klinikbesök och kyla ihop så för den som undrar kan jag berätta att den 13 januari kommer det att vara riktigt kallt.