söndag, december 13

Hopp och skutt

Stockholms Lucia sitter i vagnen som står utanför NK. Ryttaren är Kn Hermansson och hästarna är de som går i Högvakten på somrarna. På Luciamorgonen kom kusken på att två av hästarna som skulle gå i fyrspannet genom stan inte var inkörda därav lösningen med ryttarna i stället för kusk.


Jag var ute i stallet i god tid för hoppningen som var planerad med Cawat. Eftersom Kurt blev försenad hängde jag och Cawat med Phille ut på en promenad. Den blev längre än jag hade tänkt och egentligen hade det räckt som enda motion för Cawat idag men nu fick det bli uppvärming inför lite hopp och skutt. Promenaden gick lugnt och fint. När vi kom hem gick vi in på ridbanan och galopperade lite. Efter ett varv hoppade Cawat åt sidan medan jag fortsatte rakt fram och landade på huvudet. Återigen en avsittning på en hopplektion utan att jag kom över eller ens i närheten av ett hinder.

Först tänkte jag inte rida C mer men Kurt tyckte jag skulle hoppa upp så kompromissen blev att jag hämtade en halsring och tog några skutt. Halsringen gjorde mest mental nytta eftersom jag glömde att hålla i den. Vi tog oss över en studs med nergrävda bommar som var tänkta att bygga mitt självförtroende efter förra veckans hoppcirkus. Nu behövde jag ännu mer av byggande av självförtroende när det gäller hoppning.

Vi nöjde oss ganska snabbt med Cawat och hämtade Pelle. Jag vet inte riktigt hur det gick till att jag har börjat hoppa Pelle men det gör jag tydligen nu. Jag trodde jag red honom lite när hans medryttare var bortrest men nu är hon tillbaka men jag fortsätter att hoppa.

I dag var Pelle perfekt för mig. Bara att blunda och styra mot hindrena så fixar han resten. Och han bara glider över så jag tycker inte att det känns obehagligt. När man hoppar samma höjd med Burre känns det som att han tar i allt vad han har och jag är ändå inte övertygad om att vi ska komma över. Men det är nog mest en känsla för vi har faktiskt tagit oss över 120cm fast hinder med god marginal när vi hoppade en häck på jakten och varken Burre eller jag visste hur man "fuskar" sig över dem. Det var riktigt bra för mitt huvud att få hoppa Pelle och vi tog oss faktiskt över 90-95cm. Tänk att få ha en häst som Pelle att lära sig hoppning med.

Idag var det dags att springa med Burre för att se om han är bra i sin hov. Yes, tänkte Burre, äntligen får jag röra på mig. Varför trava när jag kan flyga? Snälla, lilla Burre som inte bruka göra en fluga förnär var högt uppe i luften och tog sig fram på alla sätt utom trav. Efter ett tag gick han med på att trava och då gjorde han det med besked. Jag kände mig mest som ett ankare i änden på grimskaftet.

Idag för ett år sedan kom han till mig. Vi har haft ett oerhört spännande år och jag hoppas att vi har många liknande år framför oss tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar