Året som gått

2009 var mitt första år som hästägare. Vilket hästår det var för min del!

Redan i januari träffade jag min tränare, Monica. Hon avslutade första lektionen med att säga att det inte hjälper att rida för tränare en gång om man vill bli bättre, utan att det gällde att träna regelbundet. Efter första lektionen red jag Burre för henne nästan varje vecka fram tills han blev skadad i oktober.

Till påsk var det dags för vår tävlingsdebut. Med mig fick jag fantastiska Tuula som gick upp klockan fyra för min skull. Jag hade inga förväntningar på tävlingen och blev ordentligt överraskad när vi kom en poäng från placering.

Ungefär samtidigt med tävlingen fick jag för första (och sista?) gången vara med om en långritt med fd stallchefen på K1 och galoppera i svärm över Gärdet. Jag åkte av två gånger och såg inte riktig det roliga med den ritten.

Under våren fick jag och Burre komma med i Team Lillhästen i Stav och min blogg flyttade dit.

I början av sommaren åkte Burre och jag till Stora Wäsby på kurs i både hoppning och dressyr. Efter två dagar var det slut för Burres del när han blev halt. Som tur var kunde jag åka hem och hämta Cawat som blev så chockad av att vara bortrest att han skötte sig bra. I dressyren imponerade han på tränaren och vi red i hop 68% i LB:3 på en programridning. Vi som aldrig hade skrapat ihop över 60%. I början gick hoppningen bra men efter några dagar tröttnade han.

Under våren tävlade Burre och jag några gånger och mitt i sommaren var det dags för våra första placeringar. Inspirerad av alla andra som lyckades hitta tävlingar mitt i sommaren efteranmälde jag mig till en Lätt C och en Lätt B i Strängnäs. I LC kom vi trea och fick rida ärevarv och i LB fick jag ännu högre poäng och slutade fyra. Jag som aldrig hade blivit placerad tidigare.

Nu hade jag fått blodad tand för tävlingar och hittade ett meeting med massor av klasser i Lätt B. Jag såg det som min chans i livet att få vara med på ett meeting och startade Burre i fyra klasser. I två av dem var vi precis utanför placering. Det var ett jätteskoj äventyr på en enorm anläggning.

Hela året har jag fått hjälp av Kurt med att tömköra Burre. Från början förstod Burre ingenting men nu har han stenkoll på vad som gäller. Efter meetinget fick Kurt blodad tand och ville lära Burre mellantrav. Målet var att han skulle kunna det till jul. Det hade kanske gått om han fick vara frisk.

Även hoppningen har vi jobbat med. Det är skoj och Burre fullkomligt älskar det. Vi gjorde framsteg hela tiden och var riktigt på gång i höstas. Vi var till och med med på några provapåtävlingar. Dessutom blev vi iväglurade på två jakter. Det var läskigt men skojigt. Burre som är jättesocial tyckte det var roligt att få springa med andra hästar. Mot slutet av andra jakten började vi begripa vad det gick ut på och vågade kasta oss över massor av läskiga hinder, bland annat tog vi oss över parkbänkar. Innan vi fick klart för oss hur man hoppar en häck på lättaste sätt seglade vi över på 120cm. Så högt har jag aldrig hoppat förut.

I början av hösten fick jag med mig Phille på en tävling. Den första på massor av år för hans ägare. Där fick vi en varsin placering. Det var en ny erfarenhet att få sällskap av en annan ryttare på en tävling.

Sporrad av alla framgångar tog jag med mig Cawat när jag skulle tävla Burre i Trosa. Cawat chockade alla, först på framridningen med sina bus och sen på banan. Vi gick in i ledning på 70%. Om Cawat fick så höga poäng vad skulle då Burre få som är bättre? Han fick några färre poäng men jag fick med mig en tredje och en fjärde placering. I klassen efter var vi så urladdade så där gick det inte lika bra men slutsatsen var ändå att både Cawat och Burre gör bäst ifrån sig utomhus. Något jag tar med mig in i det nya året.

Sista tävlingen för året blev på Botkyrka dit jag åkte själv en söndageftermiddag. Burre var inte riktigt sig själv trots att det hade gått en vecka sedan jakten. Trots det gick det så bra att jag fick stanna kvar hela klassen för att se om jag skulle bli placerad.

Två veckor senare blev Burre halt med typiska hovböldssymptom. Trots att han har varit ohalt i långa perioder har han inte blivit bra. Mina förhoppningar inför nästa år har därför sjunkit. Från att haft önskedrömmar om att prova på Lätt A och någon liten riktig hopptävling är min största dröm inför nästa år med Burre att jag kan få rida honom åtminstone lite under året.

Jag hade precis hittat en hoppgrupp som jag fick vara med i när Burre blev skadad. Min tanke var nämligen att inte behöva göra ett vinteravbrott i hoppträningen. Det blev ett längre avbrott än så.

Även med avseende på antalet avsittningar måste detta år ses som ett bra år. Bara sju stycken! Varav Burre bara är skyldig till en och den tar jag på mig själv. Jag var övermodig när Burre var ny. Han kan han också. Cawat är skyldig till hela fyra trots att jag lyckades klamra mig fast på honom hela första halvåret.

Stort tack till alla underbara människor som har gjort detta hästår möjligt för mig!