Månskenstur

Igår blev det lite äventyr att ta sig ut till stallet. Först var tåget försenat sen kom jag fram till en översnöad och inplogad bil. Då var jag lycklig att jag köpte en snöskyffel till bilen för en vecka sedan. Men för att komma åt den var jag tvungen att skotta så mycket att det gick att öppna dörrarna.

När jag väl kom till stallet lös (nästan-)fullmånen som om det var en strålkastare. Då var jag bara tvungen att ta en tur i skogen. Cawat är rolig att rida ut i skogen med när det är mörkt. Så fort vi kliver av vägen kör han nosen i backen och traskar på längs våra stigar. Han var nog spårhund i sitt förra liv. När jag tror att vi har gått fel är det bara att vänta för det är bara jag som inte har sett stigen. Inte en millimeter avvek han trots att det var mörkt, eller så mörkt var det inte med snön och fullmånen. För ovanlighetensskull lyckades jag planera vägvalet så att jag slapp få massa snö innanför alla kläder.

Innan vi var klara var jag bara tvungen att ta ut Cawat längs vår väg för lite snögalopp. Där vi galopperade hade snön blåst bort men på andra ställen längs vägen hade han snö till magen.

Det är turer som denna som ger energi som man kan leva på ett bra tag, som gör att man orkar med allt slit när det är jobbigt.