Mer hoppning

Hoppskräcken som jag kände i torsdags hade lagt sig under natten så nu längtade jag bara till att få hoppa mer och det fick vi.

Liksom på torsdagen hade vi en ganska lång uppvärmning men den här gången jobbade vi med tempoväxlingar i trav. Jag tror att den förra uppvärmingen passade oss bättre. Att trava långsamt var inte så svårt för min häst men att gå framåt var så svårt att vi inte lyckades ordentligt med det.

Innan vi började hoppa fick vi lite modhöjande dryck. Det var välbehövligt. På torsdagen hade en tjej åkt av i gruppen före oss så det var hennes bot vi fick smaka. Därefter kastade vi oss över samma linje som vi började med dagen innan. Bara att nu höjde instruktören ännu fortare. Tillslut sa han att jag inte behövde hoppa om jag inte ville. Då kontrade jag med att fråga om jag skulle komma över. Det får vi se svarade han. Då blev jag tvungen att bevisa att jag skulle komma över. Det gjorde jag och jag satt till och med kvar!

Det jag fick mest "skäll" för var mina händer. Jag är så ovan vid att hoppa så högt att hästen måste börja hoppa. När jag känner hur hästen tar i blir jag rädd och höjer händerna som en reflex för att hålla för ögonen. Med tyglarna kvar i händerna... Efter ett tag fick jag kommentaren att vänsterhanden var bra men inte höger. Kanske berodde på att jag höll vänsterhanden i halsringen och att den var bort från instruktören Tillslut gick det att hålla händerna någorlunda stilla om jag fokuserade ordentligt på det.

När vi skulle hoppa kombinationen med sex språng mellan lyckades jag få sådan fart på pållen att vi kom över på rätt antal språng. Men det var läskigt. Jag föredrar när det går lite långsammare även om det leder till att man inte kommer över.

Vi avslutade kursen med att hoppa en bana där de högsta hindrena låg på 90cm. Vi tog oss runt felfritt. Förra gången jag hoppade bana låg den på 60cm och jag fick flera stopp. 50% höjning av hinderhöjden på några månader. Det kallar jag utveckling!

Det var två riktigt roliga dagar trots att det var läskigt. Förhoppningsvis tar jag med mig detta till nästa hopptillfälle och vet att det kommer att gå bra. För trots allt var en bom ner den enda missen på båda tillfällena. Inte ett enda stopp. Det är lite annat än när jag hoppar Cawat...