Nu är det kallt

På jobbet var det så kallt att jag funderade på att bo kvar där några nätter för att slippa den värsta kylan när jag skulle gå till tåget. Lite kallt var det men för mig gick det bra, värre var det för min mobil. När jag tog fram den hade den fått köldkrupp. Displayen var spegelvänd men bara jag lyckades läsa baklänges gick den bra att använda ända tills jag gjorde en norsk reset för att se om den mådde bättre efter det. Då gick den inte att starta på hela kvällen men när den hade tinat på morgonen mådde den bra igen!

Under minus tio betyder fruset vatten i stallet. Då får man gå in i andra stallet och hämta men där hade kallvattnet frusit så vi hade problem med att kunna ge hästarna lagom kallt vattnet, man vill inte att de ska bränna sig. De stora hästarna hade vatten kvar i hinkarna men fölisarna hade inget gammalt vatten vi kunde späda med så vi fick ta in snö att kyla deras vatten med.

Inte ville jag hoppa över ridningen bara för att det var lite kallt. Bara man jobbar ordentligt blir man varm. På med termobyxor och ländtäcke och ut med Cawat på ridbanan. Belysningen verkade tycka att det var lite jobbigt att anstränga sig i kylan till och börja med sedan blev det svart på ridbanan, i stallet och i boningshuset. Då trodde jag att min smärtgräns var nådd men Cawat gick så jättebra att jag bara inte kunde sluta när jag just hade börjat. Och eftersom det var mörkt i stallet hade Kurt det roligare på ridbanan och övervaka mig än att sitta inne. Hans kommentar om Cawat var att han gick i sin bästa form någonsin, bortsett från när han blev placerad. Förr krävdes det att han var jättetaggad för att få honom dit, nu gjorde han det trots att han var som vanligt.

Jag fortsatte mitt arbete med att få igenom innerskänkeln och jag tyckte att det gick lite bättre idag. Trots mörker och kyla höll vi på nästan en halvtimme innan jag tyckte att det kunde räcka när han hade varit så duktig.