Superduktig Cawat

I dag var det träningsdags på Blåkulla för Cawat och mig. Som vanligt började vi med sitsträning. Monica slet och drog i mina ben för att få dem att ligga bättre. Tillslut konstaterade vi att jag måste stretcha mer för att ha en chans att få en mer korrekt sits. Måste bara skryta lite och tala om att det faktiskt går framåt. I somras började vi med att jobba med mellandelen. Nu har vi kommit ända till fötterna!

När jag fick börja rida red jag på en fyrkant och gjorde bakdelsvändningar i varje hörn för att få lite koll på skänkel och tygelhjälperna. Det viktiga var inte att få till en bra vändning utan att hjälperna kom i rätt tid.

I travarbetet fortsatte vi med att få Cawat att ta i med bakbenen. Han ska trava lugnare men med mer energi. Jag tycker att Monica säger att jag ska bromsa utan att bromsa och har inte riktigt förstått hur det ska gå till men idag tror jag att jag förstod vad hon vill att jag ska göra; jag får inte låsa handen, utan får bara ta lite och vara medgående i Cawats rörelse.

Både i traven och i galoppen skulle jag rida på samma sätt som när jag red bakdelsvändningarna i skritt. Plus att jag skulle jobba med att få igång bakbenen. För varje steg Cawat tar ska jag hinna med minst tusen saker!

Idag var Cawat foglig och gjorde allt jag bad honom om så både jag och Monica var jättenöjda med honom. Fördelen med Cawat är att han kan allt jag ber honom om, han måste bara bestämma sig för att han ska vilja göra det. Sen tror jag att han är en osäker häst men nu börjar han känna igen sig i träningarna på Blåkulla och vet vad han kan förvänta sig av ett pass. Då blir han mer avspänd och kan fokusera sig på att jobba. Sen bidrar det nog med att han känner sig hemma på Blåkulla eftersom han hade det som sitt hemmaridhus i många år när han var unghäst.