Träning och en till härlig tur

Att vakna och känna sig som en hundraåring ger inte den bästa känslan inför ett träningspass. Att hästarna hade fått stå inne hela förmiddagen gjorde inte det hela bättre. Jag gick en bra stund med Cawat i ridhuset innan jag hoppade upp på honom. Trots det var han spänd och lyssnade efter konstiga ljud. När jag skulle ta av mig jackan kom jag fram till att det var säkrast att hoppa av. Just då kom Monica in i ridhuset. Då flög Cawat iväg och jag insåg att det var lönlöst att hålla honom. Hennes första syn av oss blev en lös Cawat som galopperade runt.

Träningen gick sådär men jag kan inte skylla på Cawat eftersom jag var så trött själv. Vi fick träna på att rida skänkelvikning men det kändes som att temat var en fortsättning från förra gången, att få till timingen och att lära mig att ge fler hjälper samtidigt, att kunna använda armar och ben så att de understödjer och inte motverkar varandra. Svårt men nyttigt.

Monica tyckte att min vänstertygel glappade för mycket men då tycker jag att hon inte vet hur den kan glappa :) jag får hem och jobba på att få den bättre.

Plötsligt i galoppen fick Cawat en himla fart och bara drog iväg. Det var länge sedan så jag blev överraskad men visade väl bara att han gjorde lite som han ville under träningen.

Tillbaka i stallet väntade Phille på att bli riden. Jag trodde det skulle bli en kort tur med tanke på kylan men vi höll tempo och var nästan svettiga när vi kom hem. Phille var jättefin och det har aldrig gått så bra som idag när jag har ridit honom. Det var länge sedan jag red en häst som jag vågade sträcka ut i galopp med men det gjorde vi en hel del och jag nöjt. Phille har en fantastisk galopp som jag lyckades reglera idag. Jag tror att han var lika trött och nöjd som jag när vi kom hem.