Ponnyakuten

Efter två dagar i hagen såg Burres extrabandage inte jättefint ut... Men det gjorde det när vi åkte från stallet. Lite har jag snappat upp när jag har sett proffsen bandagera honom ett antal gånger.

Två dagar tog det innan stallägarna fick nog av att behöva ha Burre ute. Han är nämligen väldigt bra kompis med Pelle. Det räckte inte med att Pelles hage spärrades av för att de inte skulle komma åt varandra. De hittade en lucka som de utnyttjade till att kunna prata lite bättre med varandra. Tyvärr håller inte staketet för deras prat.

Jag gick en stund på ridbanan med Burre för att träna min kondition, eller kanske var det Burres. Han verkade inte allt tycka att det var jobbigt men för mig var det bra uppvärmning inför ridningen av Cawat.

Jag bekänner, igår tittade jag på Ponnyakuten och blev inspirerad av Maria Gretzers lektion så jag började med att jobba Cawat lite från marken innan jag satt upp och insåg att han var på g idag. Trots att jag red utan sporrar gick det bra.

En annan sak de tog upp i programmet var att man ska vara noggran. Det försökte jag vara i mina igångsättningar och då blev de genast bättre. Något annat som blev bättre när jag gjorde som jag skulle var galoppfattningarna åt vänster. När jag gör som man ska blir det bra. Konstigt! Tänk om jag hade kunnat komma på det för flera år sedan... Bättre sent än aldrig