Träning

Äntligen dags för träning på Blåkulla. Under framridningen var Cawat lite seg men när Monica kom in i ridhuset blev det lite fart på honom. Som vanligt började vi med sitsträning. Idag lyckades jag faktiskt få lite ordning på mina ben. Jag fick även en ny kommentar om att jag svankar. För engångsskull något som var lättåtgärdat. Monica vill att jag ska följa med med ytterhöften i hörnpasseringarna på samma sätt som jag följer med ytterhanden. Det måste jag komma ihåg.

När sitsträningen var klar gick vi över till att träna skänkelvikning. Tänk att det kan vara så svårt! Jag fick sitta och nöta i skritt. Efter det gick det bättre i traven. Det svåra är att få ett jämnt flyt, jag vill gärna bromsa in i rörelsen och när jag tänker broms är Cawat inte sen att haka på. Tillslut gick det bra.

När vi kom till galoppträningen var både Cawat och jag trötta. Monica tyckte jag red med alldeles för lång tygel men jag tyckte det gick bättre så fort jag längde den. Något att jobba på.

Det jag hoppas att jag kan ta med mig hem är att Cawat hela tiden "lutar" åt höger. Det påpekade Monica redan förra gången men när jag rider själv tycker jag inte att det är så illa men nu måste jag försöka upptäcka det själv. Det är nog lite av samma fenomen som Kurt ville att jag skulle komma åt i torsdags.

Innan jag åkte till Blåkulla släppte jag ut Burre i sin sjukhage. När man har världens snällaste häst behöver man inte följa alla regler kring att släppa ut häst i hage tycker jag men idag höll det på att resultera i en olämpligt placerad spark. Jag släppte Burre när vi var i hagen och sen gick jag in en bit för att lägga ut lite hö han skulle få mumsa på. Det var bara det att Burre var så glad över att få vara ute när de andra fortfarande var kvar ute att han satte igång att hoppa och skutta med en gång. Att jag var kvar i hagen hade han glömt.

Det gäller att se det positiva i situationen; Burre kan inte ha jätteont i sin hov när han far runt i sin lilla ruta.