Dagen då det mesta gick fel

Min helgplan för Burres del var att han skulle få pulsa i snön på lördagen och gå i skogen på söndagen. Den planen sprack efter ungefär fem minuter. Då blev snön nämligen så djup att Burre fick panik och bara hoppade runt för att undvika att sjunka ner. Jag fladdrade som ett löv i änden på grimskaftet och hoppades på att vi inte skulle bli alltför skadade. Att vi båda skulle klara oss oskadda trodde jag inte. Efter en stund lugnade han sig och vi kunde ta oss till fast mark. Bara för att han skulle kliva ur sin enda sko som satt på den opererade hoven. Bandage och gipskil och allt försvann. Det som inte fick hända hände. Som tur var blev det ett rosa paket av skon som var väl synligt i snön så det fick följa med hem.

Därefter blev det box som gällde för Burre tills hans hov kunde åtgärdas. Jag fick lite tid över innan jag skulle till Blåkulla med Cawat så jag mockade åt Phille. När jag skulle fylla på hans vattenhink kom det inget vatten ur kranen så jag tänkte att den var frusen och gick därifrån. Typ en kvart senare kom en tjej och undrade vad någon gjorde i andra stallet för hela golvet var täckt av vatten. Panik. Jag som redan nu var sen till Blåkulla skulle hinna sanera en översvämning och lunchfodra alla hästar utan att komma alltför sent till Blåkulla. Översvämingen redde jag ut själv men fodringen delegerade jag tillsammans med noggranna instruktioner. Trots det fick fångponnyn fölens mat vilket ledde till att fölen fick tugga halm till lunch.

Till Blåkulla lyckades jag köra lugnt och fint trots att jag var stressad. När jag hade lastat ur och skulle gå till ridhuset hoppar Cawat plötsligt till och vänder sig om. Då har han sett Kurt och Congo i ögonvrån. Kurt rider Congo på helgerna och eftersom han står i ett stall i närheten har Kurt sagt nästan varje gång jag ska till Blåkulla att han kanske kommer förbi med Congo. Några gånger har vi missat varandra precis men denna gången följde han med oss in i ridhuset en kort stund. Jag har inte sett Congo sedan han precis kom till Sverige i somras så det var kul. Han ska bli dressyrhäst men jag tyckte inte alls att han såg ut som det. Lite annorlunda men snygg.

Cawat var pigg redan från början och det höll i sig hela passet. Kanske beroendes på att han fick sällskap hela tiden. Vi jobbade en del med galoppen och det gick bra mycket bättre idag än förra gången. Monica är jättenöjd med Cawats trav. Nu gäller det bara att få galoppen att bli lika bra. Mit mål ska vara att galoppen blir likadan som traven jag hade innan fattningen. Är han pigg och bjuder i traven ska han även göra det i galoppen. För att få till det fick vi göra en jättebra övning som utgick ifrån trav. När traven var bra saktade jag av till skritt för att fatta galopp. Efter några meters galopp bröt jag av till trav igen. Det var en övning som fungerade bra med Cawat.

När vi var nöjda med det testade vi lite sidvärtsförflyttningar och det gick bra. Allt vi testade flöt på bra så vi nöjde oss ovanligt snabbt.

Vi kom tillbaka just som Burre fick sin sko påslagen. Därefter hjälptes vi åt att gipsa hoven. Jag ville att vi skulle gipsa in skon och helst hela hästen när vi ändå höll på för att slippa ytterligare tappskor. Fyra stycken på en vecka det är tangerat rekord. Visserligen var en av tappskorna Cawats men ändå.

Medan gipset brann gjorde jag iordning Phille och red ut med honom. När vi gick genom den djupaste snön bestämde jag mig för den är för djup för att rida igenom i fortsättningen. Det har varit en underbar vinter men nu börjar till och med jag längta efter våren (om några veckor när hästarna är helt lerinpackade kommer jag nog att ta tillbaka detta). Det gick bra med Phille och det var skönt att äntligen komma ut lite i det underbara vårvädret.

Innan jag kunde tillåta mig att åka hem fick Burre bli tömkörd i skritt en liten stund på ridbanan. Han var duktig och tyckte nog att det var skoj för han skummade i munnen trots att han bara fick skritta.