Dagen när ingenting blev som det var tänkt

När jag mockade åt hästarna blev det plötsligt becksvart i stallet eftersom strömmen gick. Det visade sig att belastningen blev för stor när belysningen var påslagen på ridbanan. Det betydde att jag fick rida Cawat utan belysning och i snö och blåst och halvdant underlag. Cawat talade om vad han tyckte och jag tyckte inte att det var bättre så jag gav upp efter en kort stund.

Jag tog ut Burre för att se hur han såg ut och jag tyckte att han såg bättre ut så han fick promenera en stund. Inte heller han verkade tycka att det var skoj men han behöver röra på sig. När han kom in upptäckte jag att han hade tappat en sko. Som väl var skon på den friska hoven. Jag trodde att den skulle sitta lite längre än tre dagar men det var väl blötsnön som hjälpte till att dra av den.

Först tänkte jag att jag inte ville se skon mer. Den var alldeles för stor och tung för att Burres hovar skulle kunna hålla kvar den. Därför gjorde jag inte ens ett försök att leta efter den sen kom jag på att det även försvann en snösula och broddar som kan vara bra att ha.