Det är krut i farbrorn

Ja, jag lider inte brist på spänning i livet när jag tillbringar det mesta av min fritid i stallet...

Dagens plan var att rida Cawat med Burre som handhäst. Jag tyckte att Cawat var värd att få ta det lite lugnt när han hade gått jättebra två dagar på raken. Till en början gick det bra. Burre pinnade på bra och verkade pigg medan Cawat var lite tjurig. Jag kunde flytta Cawat sidvärts och få Burre att hänga på lite grann. Burre blev mitt kvitto på hur bra jag flyttade Cawat för alla fel jag gjorde med Cawat blev större och tydligare på Burre. När Cawat bjöd ojämnt blev det jättehackigt för Burre.

Både Cawat och Burre hoppade till någongång men det gick bra ända till Burre hoppade till lite mer och Cawat bestämde sig för att haka på. Jag satt löst en stund men trodde jag skulle klara mig kvar. Det gjorde jag inte. När båda hästarna var lösa stod Burre stilla och väntade på order medan Cawat drog iväg. Jag hoppades på att han skulle traska in i den närmsta och mest upptrampade hagen men han gick till den bortersta med massor av orörd, djup snö och dessutom beckmörk.

Cawat är som väl är inte den tuffaste av hästar. När han kom på att han var ensam i mörkret fick han väldigt bråttom hem till stallet. Då slapp jag jaga häst i mörkret. Eftersom Cawat talade om att han hade massor av energi hoppade jag upp på honom och lät honom jobba lite. Först lät han mig jobba och jag trodde jag skulle åka igen men det gick bra. Han var jättepigg och efter ett tag lyckades jag kanalisera piggheten till en bra trav. Cawat är snart 20 år. Då borde han bli lite gammal och trött tycker jag. Men icke. Vi höll bara på en liten stund för att han inte skulle få avsluta passet med att hiva mig. Även Burre fick avsluta en gång till. Även han var ovanligt pigg och sprallig. Det börjar nog bli dags för lite mer jobb för hans del.