Hästar hela dagen

Tuula som har varit bortrest hela vintern var äntligen tillbaka i stallet i helgen. Hon var med mig hela dagen igår. Först följde hon med mig och Burre när vi åkte till ridhuset i Jursta.

Det stod hinder uppställda i ridhuset när vi kom in. Gissa om Burre blev lycklig; äntligen var det dags för hoppträning. Det var knappt jag hade hjärta att tala om att det var skritt som gällde för oss. Hur som helst var han pigg och glad och hade gärna tagit i mycket mer än jag lät honom göra. Fast när han vill ta i är det för att springa, när jag ber honom jobba lite med bakbenen protesterar han. Nu jobbar jag mest med att få samma lugna och avspända skritt som han numera har när han blir tömkörd.

Innan Tuula och jag gav oss ut på tur med Phille och Cawat hade vi en trevlig fikapaus. Det var länge sedan sist.

Cawat fick bli longerad en liten stund på ridbanan innan vi gick ut för att öka chanserna att vi skulle komma hem samtidigt :). Ridbanan lockar varken hästar eller människor för tillfället. Det är en tunn yta som man trampar igenom och under den är det en decimeter med vatten. Men bara man kommer en bit från stallet är det barmark på vägarna. Vi tog det lugnt eftersom vi alla var ringrostiga, Cawat har inte varit på promenad så långt borta från stallet sedan i julas men som väl var hade Phille och Tuula en lugnade inverkan på honom så det gick bra hela vägen. Det var bara i nerförsbackarna som jag kände att rumpan var på väg att åka upp i luften men det gjorde den aldrig.

När jag kom hem från stallet hade jag en kort paus innan det var dags för nästa stall, i ett svagt ögonblick hade jag lovat att rida lektion på K1. Hästen jag hade har jag nog inte ridit lektion på tidigare men den var jättetrevlig. Ridläraren var ett ungt befäl med höga ambitioner som ville lära alla i gruppen rida på 45minuter. Men jag ska inte klaga för jag har aldrig fått så mycket beröm för min ridning.

Som jag har skrivit tidigare är jag expert på att rida K1-hästar i lång och låg form medan instruktörerna vill ha hästarna i högre form. Den här instruktören sa dock inte uttryckligen att jag skulle "dra upp" hästens form med min hand. Jag lyckades faktiskt rida ihop hästen lite grann.

För att göra hästdagen fulländad avslutade jag den med att titta på Ponnyakuten. I början var jag skeptisk till programmet men nu tycker jag bättre om det för varje avsnitt. Det jag fastnade för i detta avsnitt var programledarens frågor till en tjej som inte tycker att hon har kommit någon vart med sin häst under lägret. Frågorna var sådana att alla borde ställa dem till sig själv med jämna mellanrum.