lördag, mars 13

Jag har ridit Burre!

Idag är jag glad och lycklig. Jag har ridit Burre för första gången på tre månader. Jag tror att även Burre är en lycklig häst idag. På förmiddagen fick han gå ut i hage tillsammans med andra hästar och på eftermiddagen fick han bära runt på mig.

Hagsläppet gick så lugnt och fint jag hade hoppats. Nu går Burre tillsammans med en gammal kompis och två åringar. Åringarna var nyfikna men Burre lät dem inte hälsa. På sikt tror jag att han kan ha kul med dem.

På eftermiddagen skrittade jag honom en liten stund uppsuttet. Det var en konstig känsla att sitta på honom. Lite som första gångerna jag red honom men han kändes fin och han tyckte nog att det var roligt för han skummade i munnen så mycket att det rann. Nästa vecka ska jag börja trava honom från marken. Då tror jag avgörandet kommer. Under alla igångsättningar jag hann med innan jul gick han bra så länge han skrittade. Med traven kom hältan.

Cawat och jag åkte till Blåkulla och tränade. Innan jag skulle åka fick jag en rapport om att en ambulanshelikopter hade landat där så jag ringde och frågade om det var lämpligt att jag kom.

När jag hoppade upp på Cawat var han jättepigg men eftersom jag var tidig för ovanlighetens skull han energin ta slut innan lektionen började. Trots den totala bristen på energi tyckte Monica att vi fick till bra tempoväxlingar i galoppen. Det har nog aldrig hänt tidigare att jag har lyckats variera galoppen fram och tillbaka. Eller så sa hon bara det för att vara snäll.

I slutet på passet fick Monica nog av hans seghet och jag fick order om att väcka honom. När jag hade gjort det några gånger började han springa okontrollerat. Då gick han åtminstone fram. Nästa steg får bli att jag kan kontrollera honom. Man får inte ha så stora krav...

Det jag fick jobba en hel del med var att ha lite koll på högerbogen som har en tendens till att leva sitt eget liv. En rak häst som spårar var målet. Inte helt lätt.

Jag fick frågan om jag ville rida program nästa vecka. Det kändes jätteskönt att tacka nej. Jag ska inte tävla förrän i sommar så jag har ingen brådska med finslipningen. Det är skoj att tävla men under tävlingssäsongen blir det inte så mycket utveckling utan mest fokus på programmen. Då missar man att lära sig nytt och det är också en rolig bit med ridningen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar