Idag blev ridningen lite lugnare, på gott och ont. På gott för att då kunde jag sitta kvar och på ont för att det var betydligt mindre tryck i Cawat. Från början var jag inte nöjd med hur han gick och då blir jag hård. När jag fick den kommentaren från marken försökte jag flytta fokus från Cawat till mig själv. Och när jag är noggrann blir det bättre. Jag kom på mig själv med att jag kan fatta vänstergalopp utan att blanda in högerskänkeln. Lektion 2 i ridningens grunder kan härmed bockas av efter tjugo år. Det går undan...
Mot slutet av passet gick Cawat fint och var pigg trots att underlaget på ridbanan inte var det bästa och att jag red utan sporrar.
Jag har funderat lite på det vi fick göra på lektionen i lördags och kommit fram till att nu har nog Monica sett tillräckligt mycket av Cawat för att inse vilken typ av träning han svarar på. Övningen med att fatta från skritt men bryta av till trav innebar massor av övergångar vilket alltid har fungerat uppiggande på Cawat. Monica var lite orolig för att det kan verka "nedåt" på en del hästar men för Cawat var det en jättebra övning.
Burre blev tömkörd och fick jobba med att skritta ordentligt. Han såg nöjd ut och skummade i munnen. När han kom in i sin box kastade han sig ner och rullade sig som sig bör efter ett hårt träningspass. Det är så roligt att han är på gång igen. Jag håller tummarna hårt för att hans hov kommer att fortsätta att vara lika bra som den är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar