Kvantitets- och kvalitetsträning

Det blev en tidig morgon i stallet för att inte behöva tillbringa hela lördagkvällen där. Först ut var Burre som fick gå en långpromenad. Hittills har hans igångsättning mest bestått av kvalitetsträning, korta pass med fokus på att han ska jobba rätt men nu tror jag att det är dags för lite kvantitetsträning. När han är i form ska han ju orka jobba lite mer än 20 minuter och då måste han förberedas för det.

Vädret var inte direkt det bästa. Efter ett tag började jag till och med att frysa och funderade på hur man får upp värmen när man sitter på en häst som inte ska trava. Det löste jag genom att hoppa av och gå bredvid sista biten. Turen gick bra trots möte med massor av taxibilar på den smala vägen. Det måste ha varit något evenemang vid konferensgården som ligger där vägen tar slut. Ett enda stopp fick vi när Burre fick syn på några hästar som busade i en hage. Inte kan man passera de läskiga hästarna! När jag var tillräckligt tydlig med att tala om att man visst kunde det gick det bra.

Tydligen blir man hungrig av att vara ute länge. Burre brukar inte vilja äta när han är ensam i stallet men nu var han tillräckligt hungrig för att göra avkall från sina principer. Då var det lika bra att uppmuntra det med lite godis.

En lerig Cawat skulle göras tillräckligt fin på kort tid för att kunna visas upp på Blåkulla. Det är tur att vi alltid är ensamma i ridhuset. Då behöver jag bara skämmas för min leriga häst inför Monica. Träningen gick hyfsat bra. Vi tränade lite på en hel del olika saker men det återkommande var samma sak som jag har jobbat med hemma, att inte bli för hård i högertygeln bara för att Cawat är stark i den.

Som vanligt blev det lite sitsträning. Hemläxan jag fick var att komma på hur jag ska göra för att få ett stöd för foten i stigbygeln. Monica har nämligen börjat tröttna på mina flaxande ben. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta...

Jag undrar om det är Cawat som har blivit lugnare eller om det är jag som är mer resvan men förr tyckte jag att han var lite hysterisk när vi åkte iväg. Nu är han lugn som en filbunke och kan parkeras i ridhuset om jag behöver gå och fixa något. Tidigare ville jag ha honom så klar som möjligt innan jag åkte för att det var så stökigt att göra det borta.

När Burre kommer igång med träningar måste jag prova om han är lika duktig. Jag är inte helt övertygad men då har vi något att träna på.