Spännade utflykt

blev det när Tuula och jag red ut Cawat och Phille. Cawat visade att han var full av "vårkänslor" direkt när jag satt upp men han lugnade sig efter en stund. Vi bestämde oss för att testa en ny väg och det gick bra ända tills vi kom till en vägbom. När vi hade funderat en stund på hur vi skulle ta oss runt den tyckte Cawat att vi fick bestämma oss. Då vände vi. För att det inte skulle bli en alldeles för kort tur för hästarna gick vi inte direkt hem, utan tog en omväg och tränade på att galoppera ute. Det gick bra så länge Cawat fick gå först. När Phille skulle gå först galopperade vi korta sträckor för att vi skulle hinna bryta av innan Cawat hittade på något. Tillslut lyckades vi med det och den sista galoppen gick bra.

Även nu fick Cawat -den fegaste hästen i världen- agera draghjälp åt Phille. Det borde vara nyttigt för oss, tänk om det skulle leda till att Cawat blir modigare!

Burre har inte fått lämna gården för att det har varit för djup snö att pulsa i men nu hade den sjunkit ihop och blivit hård så jag vågade ta ut honom. Tuula red Pelle och de följde med oss en kort sväng. Gissa om Burre var glad! Få gå ut och gå med bästa kompisen. Förutom att Burre fick några små glädjefnatt gick det bra. Det mest dramatiska på turen var att vi såg ett barn som trillade ner i ett dike men som blev uppdragen av kompisen med en gång. Jag som vill att Burre ska kliva på ordentligt i skritten var jättenöjd för Pelle har ett stort steg och Burre gjorde vad han kunde för att hänga med.

Jag avslutade hästdagen med att åka förbi Enskede Ridskola på hemvägen och titta på deras dressyrtävlingar. Det var en St George-klass jag såg. Jag vill att det ska se lika trevligt ut när jag rider! Och att mina hästar rör sig lika maffigt som dessa hästar. Tyvärr har jag en liten bit kvar...