På väg ut till stallet passerade jag en foderbutik där jag råkade ut för en överraskning. Bäst som jag stod och betalade blev jag överfallen bakifrån. Expediten, som inte kände mig, blev även hon överraskad för hon visste att hunden brukade vara snäll mot kunderna men det var ju Rasmus som inte hade sett mig på ett halvår. Då är det klart att han måste hälsa. För er som inte kommer ihåg är Rasmus förra stallägarens hund. Han brukad följa med mig när jag skrittade ut hästarna.
I stallet började jag med att rida Cawat. Vilken häst! Igår var han riktigt dyr. Direkt när jag tog tyglarna var han lugn och avslappnad och bara lufsade på. Mjuk som smör som stått för länge i solen och jämn i båda händerna. De senaste gångerna jag har ridit honom har han varit jättespänd i början och tydligen hade han busat med medryttaren i söndags. Det kändes som att någon just hade kört ett hårt pass med honom och mjukat upp alla leder. Hade jag förväxlat dagarna medryttaren skulle rida så att hon just hade ridit honom? Han dör inte av att få gå två pass så jag fortsatte att rida (eller snarare att sitta och njuta). Jag kunde svänga utan att han förböjde sig eller tappade form, jag kunde prata med andra och han fortsatte att göra det han skulle.
Efter ett tag kom jag på att det var nu det gällde att passa på så jag red igenom travdelen i dressyrprogrammet vi ska visa upp om några veckor. Nu hade jag fokus på att jag skulle rida hela tiden. Och jag tyckte det gick bra. Jag hoppas att jag lyckades nöta in vägarna i Cawat och framför allt var mellantraven är. Nu fick vi till den och jag hoppas att han förstår att han ska göra likadant på tävlingen även om jag är oförmögen att tala om det för honom då.
Vi tog oss faktiskt igenom även galoppdelen lite senare och fick till en förändring i galoppen från arbetsgaloppen till mellangalopp. Någonstans i mig känner jag att en domare skulle ha gett oss kommentaren "blir stark" och mest anse att vi drog iväg... men, men någonstans måste man börja.
Jag ville inte nöta för mycket på Cawat så jag tänkte skritta ut honom men vi kunde inte låta bli att galoppera lite då. Att sluta är bästa beröm och när han gör allt jag ber honom om vill jag att han ska förstå att jag är nöjd. Han fick även lite godis när vi var ute och det hör inte till vanligheten.
Jag hade tänkt börja med lite löshantering av Burre men det var andra hästar på ridbanan så jag avslutade med det istället. Det blev lite inspänd tömkörning för honom. Han tuggade på bra, framförallt så tuggade han inte alls på bettet. Då är matte nöjd. Löshanteringen gick bra och inlärningen går bra mycket fortare när man kan muta honom.
En kväll som denna förstår jag varför jag orkar lägga ner så mycket energi på hästarna. En nästan helt vanlig dag på jobbet men en helt fantastisk kväll. Det ger bra mycket mer energi tillbaka.
I stallet började jag med att rida Cawat. Vilken häst! Igår var han riktigt dyr. Direkt när jag tog tyglarna var han lugn och avslappnad och bara lufsade på. Mjuk som smör som stått för länge i solen och jämn i båda händerna. De senaste gångerna jag har ridit honom har han varit jättespänd i början och tydligen hade han busat med medryttaren i söndags. Det kändes som att någon just hade kört ett hårt pass med honom och mjukat upp alla leder. Hade jag förväxlat dagarna medryttaren skulle rida så att hon just hade ridit honom? Han dör inte av att få gå två pass så jag fortsatte att rida (eller snarare att sitta och njuta). Jag kunde svänga utan att han förböjde sig eller tappade form, jag kunde prata med andra och han fortsatte att göra det han skulle.
Efter ett tag kom jag på att det var nu det gällde att passa på så jag red igenom travdelen i dressyrprogrammet vi ska visa upp om några veckor. Nu hade jag fokus på att jag skulle rida hela tiden. Och jag tyckte det gick bra. Jag hoppas att jag lyckades nöta in vägarna i Cawat och framför allt var mellantraven är. Nu fick vi till den och jag hoppas att han förstår att han ska göra likadant på tävlingen även om jag är oförmögen att tala om det för honom då.
Vi tog oss faktiskt igenom även galoppdelen lite senare och fick till en förändring i galoppen från arbetsgaloppen till mellangalopp. Någonstans i mig känner jag att en domare skulle ha gett oss kommentaren "blir stark" och mest anse att vi drog iväg... men, men någonstans måste man börja.
Jag ville inte nöta för mycket på Cawat så jag tänkte skritta ut honom men vi kunde inte låta bli att galoppera lite då. Att sluta är bästa beröm och när han gör allt jag ber honom om vill jag att han ska förstå att jag är nöjd. Han fick även lite godis när vi var ute och det hör inte till vanligheten.
Jag hade tänkt börja med lite löshantering av Burre men det var andra hästar på ridbanan så jag avslutade med det istället. Det blev lite inspänd tömkörning för honom. Han tuggade på bra, framförallt så tuggade han inte alls på bettet. Då är matte nöjd. Löshanteringen gick bra och inlärningen går bra mycket fortare när man kan muta honom.
En kväll som denna förstår jag varför jag orkar lägga ner så mycket energi på hästarna. En nästan helt vanlig dag på jobbet men en helt fantastisk kväll. Det ger bra mycket mer energi tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar