Livskvalité och tävlingsförberedelser

Kan det bli bättre när man vaknar än klarblå himmel, blommande äppelträd och hästarna ett stenkast bort?

Det var så det var när jag vaknade i fredags. Innan det var dags att åka till jobbet gick vi och släppte ut hästarna. Burre fick gå själv på morgonen men på eftermiddagen gick han tillsammans med de som skulle avmaskas och därför inte fick smaka sommarbetet. Det släppet hade gått lugnt och fint.

Innan det var dags för nästa stall var jag några timmar på jobbet men jag var så trött att det inte var någon idé att vara där förlänge för jag fick ändå inget gjort. Det är nog första gången jag har varit så trött på jobbet. Under den korta tid jag var där hann jag missa ett samtal från Ultuna där de berättade att de hade ändrat Burres diagnos och behandling. Jättebra när jag precis har ordnat det så bra för honom...

Eftermiddagen och kvällen ägnade jag mig åt tävlingsförberedelser. Tävlingen i morgon känns jättevälplanerad. I morgon bitti kommer jag nog att vara så trött att jag inte vet vad jag heter. Ridpasset ägnade vi åt att pigga upp Cawat. Det gick så bra att han blev stark och nästan inte gick att få stopp på. Håller det i sig finns det kanske lite hopp.

När jag kom hem tittade jag på startlistan och jag fick två minuters extra sovmorgon jämfört med den ursprungliga planen. Lyxigt. Jag hade även hoppats på att få svar på Burres träckprov för att kunna släppa honom på bete på söndag men det hade inte dykt upp. Kommer det först på måndag och det visar sig att han behöver avmaskas blir det jobbigt Behöver jag säga att jag dök ner i sängen tidigt och sov som en stock till klockan ringde kvart i fem?