Tävling

Redan på morgonen i stallet verkade Cawat lite taggad. Det höll i sig när jag hoppade upp och började rida fram i ridhuset. Det finns två bra saker med att starta först. Det ena är att man kan vara ensam på framridningen och det behövde vi idag. Som jag har berättat tidigare har vi lite problem med vänstergaloppen, Cawat behöver väckas riktigt för att den ska bli bra. Det behödes inte idag. När vi hade skrittat en bra stund ville jag känna på galoppen. Den var nog den bästa någonsin bortsett från förra söndagens träning. Vi flög fram i ridhuset och så länge det gick framåt gick det bra men när jag ville stoppa gick det mer uppåt än framåt och jag trodde jag skulle åka av.

Framridningen blev bara en check av att vi var där vi slutade igår sen skrittade vi runt tills det var vår tur. Inne på banan reagerade Cawat lite på domarburen men det gick över när han fick titta lite på den. För första gången någonsin var han lika pigg på banan som på framridningen. Jag som trodde att jag skulle vara för trött för att komma ihåg programmet kunde ägna mig åt att rida genom hela programmet. Jag kom ihåg fredagens order om att titta över högeraxeln i vänster galoppen, jag peppade Cawat, jag log åt domaren och jag kunde fundera över min ridning. Vägarna satt som en smäck och jag fick en sjua på korrektheten i uppvisningen.

Efteråt var jag jättenöjd. Den känslan som jag har letat efter alla gånger vi har varit ute och tävlat infann sig för första gången under en riktig tävling. Vi hade inga missar, varken Cawat eller jag utan ritten var den bästa vi kunde ha presterat. Det var med den känslan jag gick av banan och egentligen kändes protokollet onödigt. Jag var jättenöjd och det var det viktigaste.

Det visade sig att domaren var snål som sjutton. Men det som var mest synd var att både domarsekreteraren och domaren hade oläslig handstil. Siffrorna var tydliga men förklaringen till varför vissa siffror blev jättelåga gick inte att tyda. Synd när jag själv var nöjd med just det momentet. Rent generellt slog domaren ner på bakbensaktiviteten och det kan jag köpa. Jag ägnade inte en minut på framridningen åt det. För mig är första steget framåtbjudning. Därefter kan man börja med finliret. Nu är vi redo för det.

Min plan för dagen var att vi skulle åka hem senast en halvtimme efter starten. Sen skulle jag hem och sova resten av dagen. Den andra fördelen med att starta tidigt är att man får möjlighet att leda klassen , om än för bara en liten stund. "Tyvärr" låg jag på placering i flera timmar så vi var tvungna att stanna. Jag ledde stort när jag såg resultattavlan första gången. När vi åkte därifrån konstaterade vi att både tävlingsplatsen och domaren kunde ha varit bättre. För mig är det helt ok med en domare som ligger lågt, bara den dömer lika. Och tävlingsplats väljer man själv. Nu vet jag att vi inte behöver åka tillbaka hit.

Tillbaka i stallet var det bara lite pyssel innan jag kunde åka vidare. Jättekonstigt att bara ha en häst att ta hand om. Och dessutom har jag en lördagsmockare till den hästen. Bara att pula lite med Cawat innan jag var klar.

Nu återstod bara att fixa allt som Burre kan behöva för att klara en sommar på bete. Vitlök i olika former tillsammans med myggmedel får bli ett första försök att hålla myggen borta. Ett viktmåttband för att hålla koll på om/när han börjar tappa vikt. Lite extra mat och lite lådor att förvara maten. Det blir spännande när jag ska få med mig en veckas behov av kraftfoder på tågresan och framförallt den efterföljande promenaden mellan tåget och stallet. Det kommer även att bli intressant att "kalibrera" viktmåttbandet mot vågen. Jag vet ju exakt vad Burre väger. Undrar just om viktmåttbandet säger samma sak.

När jag kom hem framåt kvällen hade jag fått svar på träckprovet. På en lördag! Svaret var skickat halv elva på fredagkvällen. De arbetar nog för högtryck med analyser. Det betyder att det blir betessläpp för Burre på söndag. Släpp i en hage som är anpassad efter Ultunas senaste bud om hur Burre ska ha det.

Hon som har stallet verkar vara helt otrolig på att hitta lösningar på allt. Dessutom har hon förstått att hon har fått en guldklimp hon ska förvalta åt mig. Hittills gör hon det med den äran.