Vi kämpar på

Det är nog bara att konstatera att jag är i en ridmässig svacka just nu. Lika väl som jag tror att topparna kommer att vara för evigt lika övertygad är jag om att dalen inte kommer att gå över. Men jag kommer knappt att rida denna vecka och nästa vecka är det Strömsholm som gäller. Där borde det bli lätt att bli inspirerad.

Detta var sista "dressyr"passet på ridbanan inför tävlingen efter Strömsholm (planen är att göra en start på vägen hem från Strömsholm). Därför ville jag rida igenom programmet. Inför det mätte Kurt upp ridbanan som var något kortare än vi hade trott. När vi gjorde kort bana på den stora banan blev det en ny, ovan form vilket gjorde att vägarna blev lite udda. Dessutom gick Cawat inte fram så programridningen blev precis som vanligt, dvs ingen höjdare. Efteråt pratade vi igenom vad som fattas i min ridning för att jag ska få Cawat lite piggare. Tyvärr hade Kurt ingen mirakelmedicin på gång bara några tips som jag måste försöka ta till mig.

Jag fick en rapport från Burre, han har just lärt sig hantera mail så nu kan vi hålla kontakten på distans lite bättre. För att inte göra mig ledsen har han varit jätteförsiktig om den hoven jag slog på en sko på så den sitter kvar (skon alltså). Snart har den suttit på rekordlänge för att vara påslagen av mig. Jag har kommit på att det är dags att börja leta ny hovslagare eftersom jag inte får Burres vanliga att åka 16mil för en skoning. Jättebra att leta ny hovslagare i semestertider...